Carrigan

18.01 och jag dricker folköl och spinner framför nya Gossip Girl. Fodralet är den lilla svarta och blingblinget är dagens förskoleverk, den gigantiska knallgula knappen trädd på min vanliga silverkedja. Done and done. 

Igår var en sån där kväll. Eller dag. Eller kväll. En sån där kväll som bara händer utan att man planerat. En sådan kväll som börjar i arbete, och slutar i vin och tacos och diskussioner mellan gamla vänner, mig själv och en bror. Och sen lite till arbete. Och sen mer vin och tacos.

mm, tacos.

Projekt Road to Europe börjar äntligen dra ihop sig och jag letar fler roliga tävlingar man kan ställa upp i. Tävlingar kanske blir min nya grej. Och förskolan börjar också dra ihop sig och jag tror jag ser fram emot att ha en vardag åt mina egna sysslor, men jag vet ju också vad tid gör med mig. Speciellt tid som bara går.


Idag blir mina meningar lite abrupta, mina poänger förlorade i stavningar och grammatiska funderingar. Jag kallar det söndagslyrik, andra kallar det värdelös blogg. We can't all agree all the time, I suppose.

Jag gillar ordet suppose. Jag gillar också ordet brobdignagion. Jag gillar inte ordet bottle eller butter. Fun facts from fiery female fondling for fast food.

sommarsommarsommar. I've got summer on my mind

Mycket videoklipp blir det.



Men jag har alltid sagt att en TV serie som inspirerar så många till kreativitet och som lätt lånar ut sitt format till att göra det mitt i internets exploderande ålder kommer att bli historisk. Kult.

Som star trek utan de 57 extra säsongerna och filmerna.

Fan fiction fo life daawwg!!



(and by daawwg I mean Vincent)

Så har det släppts en ny promo för nya/sista säsongen av lost.
Enjoy:




SHITSHITSHITTTTT

Jag behöver inte sticka under stolen med att jag är sjukt pepp inför sista säsongen av lost. Och ju mer jag tittar igenom förra säsongen inser jag att jag verkligen gillar den, och att jag kommer att sakna lost när de sista 16 avsnitten är visade.

Själv har jag inga måsten för vad sista säsongen ska innehålla, jag vill bara se hur skaparna vill lösa situationen. Jag kräver inga svar, inga förklaringar, utan allt jag vill ha är bra berättande och episka karaktärsscener utöver det är jag bara along for the ride.

En sak känns väldigt säker, och det är att det är sällan en sista säsong har varit så efterlängtad. Även de som inte tittar på lost vill nog ändå veta hur serien avrundas, om inte för någon annan anledning än för att göra narr av den. Lost har blivit ett verk som alla ska ha något att säga till om, bra eller dåligt. Och sånt är alltid spännande.

Oavsett så upplever vi snart en stor tid i TVseriernas historia. Denna serie som alla coola älskar att älska och resten av patrasket älskar att hata rundar av, och jag deltar med öppet sinne och nördometern på högsta gradtalet.

Bruno stannade hemma från jobbet pga sjukdom. Så vi har passat på att skrubba badrumsgolvet, dammsuga lägenheten, gått igenom de stora påsarna med brunos kläder och, lagt in de rena i garderoben och sorterat resten till tvätt, handlat en anslagstavla, köpt tvättsvampar och invigt vår nya fina Koffert med mina unmentionables.

Sjukt produktiva har jag och min Roomie-Brunie varit.

Saker börjar ta form och snart kommer vi ha hittat lunket.

Men först är det 55 kilo kläder som ska tvättas, hängas upp på tork, bäras tillbaka igen och sedan hitta plats för allt i den redan trånga garderoben. 


Igår gick vi och la oss i sängen med vasin tekopp, ett gameboy med tetris (bästa möbeln bruno hade med sig hit), min kemibok och nyaste Rocky. Vi somnade in vid 23. Båda vaknade med ett ryck mitt i natten. Tittade på varandra i mörkret och Bruno utbrast. Jävlar, vad är klockan! Jag tittade på min mobil och läste lydigt upp 02.30. FYFAN va skönt gäspade Bruno och somnade in igen. Jag följde tätt efter.

Nu är jag hostig i halsen och borde duscha.
Lite mat på det?

Goodmorning


(08.17 i gr8ns matsal, dag 1)

Bruno har som bekant äntligen flyttat in i Gr8!

För att vi ska kunna bo ihop har vi haft några möten och tagit fram en lista med punkter som SKALL hållas.
Den ser ut såhär:

• Ha roligt!
  Det är den största, första och viktigaste punkten. Här finns det ingen wiggleroom, mer roligt åt folket!
• Vara hemifrån så ofta som möjligt
  Så vi inte tröttnar.
• Titta på Naruto
  För att det är så jääävla bra. Bruno har nu bara ungefär 350 avsnitt att kolla ikapp.
• Respetera varandras sömn
  Eftersom vi sover i samma säng så är denna punkt väldigt central.
• Följa Marias städschema
  Marias städschema är fan ett blogginlägg för sig, så det går jag itne in på här.
• Respektera varandras personal space
• Efter 22 ska man vara tystare
  Jag har en tokig granne.
• Middag som lagas ihop minst en gång i veckan/pysselhörna med olika hemgrejjer
  Vi funderar på torsdagar, men vi får se hur det blir. Pyssel nr 1 tror jag blir att fixa lyckan till frysfacket.
• (En present i månaden)
  (Brunos idé. Jag gillar den, och jag gillar även att den är inom parentes)
• Tålamod
  För vi är ju som två dagisbarn ibland.

Kage bunchin no jutsu!

I mitt gäng är Eddie Izzard väldigt mycket på tapeten just nu. Och efter att ha sett hans 8 olika liveshower känns detta väldigt aktuellt:



Någon som känner igen?

Några detaljer om nyår. Först en hemmapysslad duk till matbordet med bestämda platser.

Basses:



Josefs:



Marias (som blivit lite maroderad, det står: Guns don't kill peopla, people kill people. And monkeys do to (if they have a gun) - Eddie Izzard



Roberts:



Carinas:





Sedan bitk-båset hos Frans

Carina with the ladies:



Olle doing weird stuff:



Carina with the guys:




Sen var det hemgång vid 4-tiden. Kändes lite för tidigt, men det är så saker funkar ibland.

Det är nu ett decennium senare och jag känner mig minst ett millenium äldre. Vilket inte är så bra kanske, men hur många känner ni som är 1025 år gamla and still standing?

Tänkte väl.


Detta nyårsfirande blev uppdelat mellan middag här i gr8; som innebar välkomstöl inne i sovalkoven och potatisgratäng a la Bruno ovanpå TV-möbeln som inte har en TV på sig;och senare fest hos Frans med fyrverkeri och helt nytt Bitk-rum (Egentligen biktrum, men bikten.se var tagen så Frans bytte till bitk, eller nått sånt jag var full när han förklarade).
Jag hade även ett konstigt möte med en arg kvinna som vägrade lyssna eller tro på min snälla sida. Sånt är ju skitirriterande. Snällare än jag är ju fan ingen! (jag ser framför mig hur alla 2 pers som läser detta har invändningar, men jag står fast vid min åsikt. Om ni visste hur jag tänkte skule ni också se mig som snäll)

Jag ser iallafall fram emot att träffa henne igen och förklara för henne vilket biotch hon var sist vi träffades, bara för att se om hon kan hantera den informationen lika bra som jag. muahahhaha, *Carinas evil schemes*

Med nya året kommer också en ny roomie i form av en Brunoformad människa, en ny koffert från grovsopen där bruno ska ha sina kläder (sorry Maria), och en ny katt att ta hand om som heter Elsa.


Hon och jag har det bra dessa dagar innan Bruno flyttar in på riktigt. Just nu har han bara ställt en hel del grejjer i ett ostadigt torn precis i mitten av rummet (sorry igen Maria).


En sista HOLLA till tillökningen i Amandas gigantiska familj. En till liten tös är här och andas, det gillar vi. En lekkamrat till Alma kanske? Kan ni inte bara se mig och Amanda med varsin lånad unge och varsin lånad barnvagn promenera vid ångholen för att sedan slå oss ner för en latte på närmaste café?

Robinzone börjar HÄR:

Datum satt.

Den 2 februari 2010 sätter allt igång. Den sista säsongen av Lost.

Någon som är sugen?

Jag har klarat av ännu en helg. Och egentligen vet jag inte riktigt hur den var, har inte riktigt fått grepp om läget. Den har gett mig en del att tänka på. Hjulen snurrar för fullt. Men vissa saker har vi ändå redan kommit fram till/fått lära oss/ redan hajjar. Här är några highlights:


* Folk som är födda 1989 är visst 210 långa.

* En gentleman lämnar ett ställe under tystnad och med en taxi redan väntande på honom (eftersom jag inte är man gick jag förstås därifrån ganska högljutt och spatserade hela den långa vägen från Gamla stan till slussen med gott sällskap som enda paraply mot det duggande regnet)

* Leonard Cohen spelas ibland när man går ut på krogen, och Carina spinner då som en katt. Och ni kan inte förvänta er att hon ska lyssna på något ni säger under den tiden, för hon är all in i Leonard Mode.

* 24 åringar går nu, vare sig vi vill eller inte, rakt in i MILF/Couger-eran. Och jag vet inte vad man ska tycka om det. Hittills rockar jag det, men hjulen snurrar fortfarande ju, man vet aldig vart de landar.

* Hatt med Flor kommer vara inne om 1-2 år.

* Om man vill beräkna den elektriska energi, som under tiden t omsätts i apparaten, använder man sambandet:
E= U * Q = U * I * t


MILF-Carina
signing off

Så jag har börjat titta på Glee and I love it.
Fast det motarbetar direkt min nya policy av att inte titta på serier.




Förörvrigt är det väl tur att jag bor ensam. Ensam i min stökiga lägenhet, med min stökiga själ, med mitt stökiga sinne.

Detta blir lite stream of consiousness (hur nu det stavas), har bråttom och tittar på glee samtidigt. Det är den där multitasking grejjen, som jag också tror på, att dagens folk inte kan föda upp en Einstein eftersom vi måste ha så ånga bollar i luften bara för att leva ett drägligt liv.

Drägligt liv. Låter så odrägligt tycker jag. Man kanske ska bli Einstein iallafall då. Kalla mig Tsveistein.

Idag har jag försökt bestämma vad för kläder jag ska ha på mig till klassfesten ikväll. Man måste vara utklädd, annars har de en straffutklädnad som de tvingar på en. 
Efter en hel dags funderingar bestämde jag mig för kjol och tröja. I'm screwed.

Jävla kläder asså, att det ska vara så otroligt svårt att klä på sig. Who would have known?

Ikväll blir det fest på folköl, sen svartklubb med brubru and his crew. Och jag och mina thighhighs will be rockin like dockin!

Jag sitter här, klockan 03.57, och remenissar över hur saker och ting var förr.

Nu ska jag berätta för er som kanske glömt att, som min klasskamrat Simon säger minst en gång per dag; 90-talet var det bästa talet.

På 90-talet:
* Var den en reklampaus en gång i halvtimmen högst. Jag minns hur mamma sprang iväg och sa 'Va tur, jag måste pissa' (kanske inte riktigt med de orden, men endå, reklampauserna hade en poäng för oss tittare, inte bara för de multinationella utsugarföretagen och deras lakejer; the ad men)

* Gick jag i mellanstadiet (bland annat). Och som jag säger minst en gång per dag; Mellanstadiet var det bästa stadiet.

* Kunde jag gå ut i mjukisbyxor och bli överraskad och arg som fan om jag inte kom in på ett ställe (detta kan inte innebära 90-tal (sorry Simon) utan  ett slags tidigt 2000-tal, men jag tror ändå att det var något annat i luften då, 90-talet låg kvar).

* Sjöng man gospel i Rådmansgatan tidiga söndagsmornar. Och för mig och Maria var det brutalt att komma dit i tid. Men det var ändå något, några söndagar om året var vi stjärnor.

* Ville man bli generalsekreterare för FN

* Prenumererade mamma och pappa på DN och tittade på aktuellt. Inge expressen/aftonbladet (jag kallar dem hobbymagasin) satte sin fot i mitt huvud.

* Bodde man hos mamma och pappa, med bror och syster.

* Spelade man basket nätterna långa. Och bara ljuder av baskelbollar som studsade mot Mariaskolans asfalt kunde få ett leende på mina läppar och lugna min vilda själ.

* Hade man en vild själ.


Så. Nu är klockan 04.23.
Så I will rap this up med att På nittiotalet var klockan 04.23 något spännande.
Spänning, where have you gone?

Känner ni igen Prison Break-snubben?

Lilltjejen är just nu en megabitch i Gossip Girl.

Och min favvo, Captain Mal Reynolds från Firefly <3

David Palmers brorsa från 24

Och en alldeles bedårande Summer Roberts från O.C. Hon är med i sammanlagt 3 sekunder av 1 avsnitt av Buffy. Haha. Om de bara visste hur cool hon skulle bli...