Sista tjugan (4)
Endast bekanta ansikten trillade in där snäppet efter 5 för den sedvanliga onsdagsafterworken. Så du jobbar här nu? Ja mig blir ni inte av med så lätt. Skratt skratt. Varje onsdag. Mamma kom såklart också in. Skulle dubbelkolla att allt var på banan inför imorgon. Det var det ju såklart. Tårta? Baguetter? Ska jag hänga lite nybakta baguetter på din dörr imorgon?
Sista tjugan (3)
Och precis som vanligt gick de sista lunchgästerna vid halv 17 och jag stod ensam kvar på Bakis. Hade hunnit dra igenom Daniel Lemmas Morning train skiva och var nu inne i Beggars Banquet på hög volym. Tog en kopp Genmai och bänkade mig på uteserveringen. Det hade varit en regning vår hittills men idag var det nästan ändå lite värme i luften. Jag satt där och tittade på folk och drack mitt te och funderade över detta med tid och hur det nu känns som om att jag sätter mig i en tidsmaskin och spolar fram två år. Vem fan är man efter man hängt på en åker i Skåne i 730 dagar? Någon med innertofflor säkert, någon med pennor i håret och typ färgfläckar på sina slitna snickarbyxor. Sensei stannade upp i solen på andra sidan gatan när jag satt coh tänkte på tisresor. Och vi vinkade och allt var precis som en helt vanlig dag.
Sista tjugan (2)
14.58 vänder jag på sushiskyltarna. Lunchen är slut och nu ska här säljas bärs. I lurarna hör jag, precis som vanligt, Hello Saferide beskriva varför hon inte hade något val, hon bara skulle bli låtskrivare. Och när låten slutat går jag in i lokalen och plockar ur lurarna och hälsar på min chef och hälsar på Anne och lägger ur mig snusen, mobilen, tuggummina och lypsylet. Sen slänger jag in min jacka i förrådet, vant, utan att titta, precis som vanligt. Chefen säger att hon bytt Höga Kusten. Och att Kirin äntligen anlänt och vill vi ha Kirin? Eler ska vi köra Zlatopramen. Och jag säger med död blick (fortfarande mitt i gryningen ju) att Kirin är ju lite vad vi är kända för så det borde vi ha. Och hon nickar och ringer och pratar japanska meningar och jag lunkar vidare. Tar in sojan, ställer ut ljus, loggar in på min spotify, räknar kassan, fyller vitt vin i kylen, kollar vad vi har och inte har,
Sista tjugan
Det är den tredje juni och för ett otränat öga skulle man kanske se en helt vanlig dag, en dag som exakt alla andra. Jag åt lunch till frukost. Tog ett långt bad som morgondusch. Spanade lite Sons of Anarchy, lite The Trews, lite kolla mejlen, lite spela wordfeud. Och som precis alla andra dagar låste jag min ytterdörr 14.30. Hälsade på en granne och brände ner för att hämta upp en kaffe på kaffe. 25 spänn redo. Marita dröjer extra länge, det kan hon göra ibland när det är lugnt i lokalen. Hon pratar med någon annan kaffestammis och jag står snällt och väntar. Jag hinner inse att jag glömt mina hörlurar hemma i alkoven, gör en snabb överslagsräkning och kommer fram till att de måste hämtas no matter what. När hon häller upp den skummade mjölken i take away koppen säger hon att detta nog är en extra god kaffe, den luktade nämligen gudomligt! Jag säger säkert och tack och trevlig dag och bladar hem igen. En vanlig morgon. Klockan var nu 14.38.