Carrigan

Och precis som vanligt gick de sista lunchgästerna vid halv 17 och jag stod ensam kvar på Bakis. Hade hunnit dra igenom Daniel Lemmas Morning train skiva och var nu inne i Beggars Banquet på hög volym. Tog en kopp Genmai och bänkade mig på uteserveringen. Det hade varit en regning vår hittills men idag var det nästan ändå lite värme i luften. Jag satt där och tittade på folk och drack mitt te och funderade över detta med tid och hur det nu känns som om att jag sätter mig i en tidsmaskin och spolar fram två år. Vem fan är man efter man hängt på en åker i Skåne i 730 dagar? Någon med innertofflor säkert, någon med pennor i håret och typ färgfläckar på sina slitna snickarbyxor. Sensei stannade upp i solen på andra sidan gatan när jag satt coh tänkte på tisresor. Och vi vinkade och allt var precis som en helt vanlig dag.