Pheonix

Utkast från bloggen, oklart år:
 
Klockan 7 imorse hörde jag någon skrika så högt han kunde till oss sovande på höjderna.

AAAAAHHHHHHHHHHHH!
TYYYYYYSST, VI FÖRSÖKER SOVA!


borrborrborr

SLUTA BORRA ANNARS TAR JAG BORREN IFRÅN ER!!


Det tog några vändor av skrik och sen tystnad innan jag hade vaknat upp och faktiskt förstått att det inte var det stora kriget som anlänt, eller att det var någon slags varning till mig personligen.
Detta var en frustrerad person. Han ville sova. Och citypendeln och nya vägar och sprängningar och borrande varje morgon var ivägen för hans rekreation.

Borrandet fortsatte i bakgrunden. Och precis som för mig; en ökänd sjusovare; var de som de facto borrade tröga i starten. haha, galningar som skriker om triviala saker som inte har något med mig att göra.

Jag menar inte att överdramatisera denna poäng. On the contrary. Jag vill bara att ni ska veta att han skrek så högt, så tidigt på en morgon, som jag aldrig hört någon annan våga göra förut. Han skrek ut de meningar han ville säga, när han var klar fortsatte han bara skrika läten som dånade i oss låtsassovande fegisars säkra grottor.
 
Utkastat från exakt nu, nådens år 2022
Vaknade 7.02 i vanlig ordning. 
Åt min frukost av yoghurt och frukt och svalde allt med en kopp te. "För tidigt för mig för kaffe" hade jag sagt till någon om någon undrat. Ingen undrade såklart för alla vet redan. Allt är sagt och gjort och det är en morgon bland alla andra. Jag är vaken 7.02 och den enda som skriker är min son och han skriker nästan det högsta någon hört medan han kvickt springer efter sin pappa som försöker göra sig iordning för ännu en dag. Sonen lämnar mig ensam och till mitt te. Som jag alltid dricker. 
 
Jag minns inte skriket från ovan. Inte direkt. Men så loggar jag in här för första gången på 100 år (finns ens kontot kvar? har jag ens ett lösenord? är det samma mejl som nu eller är det en dammig hotmailadress?) och plötsligt skriker han igen, den där komplett fria människan. 
 
Det har något.
Oklart vad.
Men han hade något.