Carrigan

Idag har jag försökt bestämma vad för kläder jag ska ha på mig till klassfesten ikväll. Man måste vara utklädd, annars har de en straffutklädnad som de tvingar på en. 
Efter en hel dags funderingar bestämde jag mig för kjol och tröja. I'm screwed.

Jävla kläder asså, att det ska vara så otroligt svårt att klä på sig. Who would have known?

Ikväll blir det fest på folköl, sen svartklubb med brubru and his crew. Och jag och mina thighhighs will be rockin like dockin!

Jag sitter här, klockan 03.57, och remenissar över hur saker och ting var förr.

Nu ska jag berätta för er som kanske glömt att, som min klasskamrat Simon säger minst en gång per dag; 90-talet var det bästa talet.

På 90-talet:
* Var den en reklampaus en gång i halvtimmen högst. Jag minns hur mamma sprang iväg och sa 'Va tur, jag måste pissa' (kanske inte riktigt med de orden, men endå, reklampauserna hade en poäng för oss tittare, inte bara för de multinationella utsugarföretagen och deras lakejer; the ad men)

* Gick jag i mellanstadiet (bland annat). Och som jag säger minst en gång per dag; Mellanstadiet var det bästa stadiet.

* Kunde jag gå ut i mjukisbyxor och bli överraskad och arg som fan om jag inte kom in på ett ställe (detta kan inte innebära 90-tal (sorry Simon) utan  ett slags tidigt 2000-tal, men jag tror ändå att det var något annat i luften då, 90-talet låg kvar).

* Sjöng man gospel i Rådmansgatan tidiga söndagsmornar. Och för mig och Maria var det brutalt att komma dit i tid. Men det var ändå något, några söndagar om året var vi stjärnor.

* Ville man bli generalsekreterare för FN

* Prenumererade mamma och pappa på DN och tittade på aktuellt. Inge expressen/aftonbladet (jag kallar dem hobbymagasin) satte sin fot i mitt huvud.

* Bodde man hos mamma och pappa, med bror och syster.

* Spelade man basket nätterna långa. Och bara ljuder av baskelbollar som studsade mot Mariaskolans asfalt kunde få ett leende på mina läppar och lugna min vilda själ.

* Hade man en vild själ.


Så. Nu är klockan 04.23.
Så I will rap this up med att På nittiotalet var klockan 04.23 något spännande.
Spänning, where have you gone?

Känner ni igen Prison Break-snubben?

Lilltjejen är just nu en megabitch i Gossip Girl.

Och min favvo, Captain Mal Reynolds från Firefly <3

David Palmers brorsa från 24

Och en alldeles bedårande Summer Roberts från O.C. Hon är med i sammanlagt 3 sekunder av 1 avsnitt av Buffy. Haha. Om de bara visste hur cool hon skulle bli...

Jag har börjat titta på Buffy.
Den är typ tusen år gammal, så många ansikten man känner igen från andra serier gör besök. Och nu bortser jag från de jag redan visste om (självaste Buffy och hennes sidekick Willow)
Hittills:


My love, Special Agent Seeley Booth från bones är Angel (ja, detta visste säkert ni redan, men jag är en newbie i Buffy-universe)


Mrs Cassablancas från Veronica Mars spelar the mean girl in highschool


Dexters timida flickvän spelar vicious Vampyr.

Det roliga är att första säsongen spelades in 1997, det är sjukt kul att se alla mina gamla vänner mitt uppe i ett modemässigt katastrofalt 90-tal.

Jag har sagt det många gånger förut, men det visar sig inte kunna sägas tillräckligt ofta.
David Letterman är asbra.
inte för att han har sex med sina medarbetare samtidigt som han är gift och har barn, utan för att han hanterar situationer på ett uppfriskande sätt. Hoppas han inte får sparken nu.

(videokvaliten är sämst, men ljudet är perfekt, spana om ni har lust)



Dave all the way*

*no pun intended