Döda the next pussycat doll! redux


Jag menar fortfarande inte att uppmana till mord. Jag medger att jag aldrig gråtit när Bambis mamma dog (och ärligt talat tyckte att den Disneyfilmen var tråkigt rakt igenom), men jag kan svära på att jag grät floder när Marissa gick bort i O.C, jag gick omkring som vilsen och sörjde i tre dagar framöver. Vad jag vill förklara med detta långa snedsteg i berättandet är att jag använder ordet "döda" i titeln för att få uttryck för mitt ofantliga hat för denna karamelldoppade-popkorn serie och dess billiga sätt att använda skitsnygga kroppar för att hypnotisera den intet anande Amerikanska publiken.


Onsdag.

Ah! In the golden ages brukade jag plocka två väldigt speciella blommor denna vackra veckodag. Dess knoppar precis nyöppnade. Deras givna namn var Gilmore Girls och Veronica Mars, men jag kallade dem i brist på ett bättre ord för änglar. Och även om jag, denna onsdakväll haft nöjet att se de sista avsnitten som finns till denna punkt i Battlestar Galactica (oh my Gods! What the frack is going on!) så kan jag inte dränka bort änglakören som sjunger hjärtskärande i horisonten.


Fastän det kan verka hopplöst, i vissa fall omöjligt, så finner man ett sätt att gå vidare. De 200 avsnitten av Naruto jag inte än sett får agera förband. Tillsammans kan vi ta oss igenom även denna meningslösa förlust.


Ta gärna en sekund till ur era händelserikt vackra liv och skänk en tanke till mina två blommor, som sakta vissnar i mörkret.


Kill the next Pussycat doll!

Jag menar inte att uppmana till mord, men jag är lite förbannad.
USA gör en massa serier, bra och dåliga. I det bra ledet har vi exempelvis scrubs och veronica Mars. I det dåliga 2 and ½ men (den med Charlie Cheen i slemmig huvudroll) och Who will be the next Pussycat doll. Detta är ju ok, för att hitta de bra serierna måste man göra en del dåliga också. Problemet ligger istället häri:
Europa älskar scrubs, men i USA är tittarsiffrorna asdåliga. De får en massa priser, men ingen tittar. De tittar hellre på när Charlie Cheen i varje avsnitt får en snygg brud som han inte bryr sig om (OCH utöver detta är han inte rolig, trots att serien kallar sig en komedi). Och Veronica Mars, som är som ett gott fullkornsbröd. Kan vara svårare att tugga, men fan så mer givande och gör mer nytta. Men Veronica mars tittarsiffror är ännu lägre än Scrubs och nu har de en 8 veckors paus innan nästa avsitt kommer ut, för att under de 8 veckorna kora Americas next pussycat doll!!!

Är det bara jag som känner att allt är hopplöst?

Det finns gränser. Jag kan titta på skräp TV lika mycket som the next guy men inte på bekostnad av riktiga serier. Men slänger inte ut en första upplaga av Shakespeares Stormen för att göra plats åt Carolina Gynnings "bok" Ego Girl.

Annars har denna föregående vecka har vart full fart. Jag har inte skrivit för Basse har varit i stan. Vi har:
* Sett Pans Labyrint - Oj va bra... jag skulle gjort denna film!
* Spelat in Prince Johns musikvideo - en hel dag vid skåne gläntan. En drygt två meter lång Leon iklädd lila spandex och benvärmare (mina), gratis öl och varmkorv plus 50 sommarfestande statister. Denna dag var underbar, och Prince John är inte så dåliga dem heller!
* Supit med Brunos nya klass på lärarhögskolan - Öl för 20-lappen och trevligt sällskap. Men jävla Bruno som alltid ska gå och bli kär i sina klasskamrater *svartsjuk*
* Gått på Meckis Spelning - gå ut med familjen får en helt annan atmosfär, man är lugn och sansad. Lycklig kanske.
* Jag har varit på arbetsförmedlingen och träffat en handläggare - inte så mycket att säga om det, är fortfarande arbetslös.
* Varit med i en fokusgrupp för tidningen Vi
* Köpt en massa Japan och rita manga böcker på bokrean!
* Bara hunnit träna 2 gånger- Jag suger
* Firat Corinne som fyllde år - det vanliga, drack öl spelade Kings och vann 20 kronor på en tia-lott.
Utöver dessa sysslor vigde jag in min man i Battlestar Galacticas suveräna värld. Jag var lite nervös först, tänk om han inte ser allt det bra som jag ser. Men jag kunde snabbt njuta av att se serien för andra gången, för Basse hajjade fullständigt.

Dator: 10 000kr, projektor: fler tusenlappar än så, få ner serier: Comhems bredbandsavgift plus personlig ork. Men att dela serier med någon som förstår: Priceless!


Hejja Lejonen!

Jag antar att jag inte ens behöver nämna det eftersom det är så självklart, men visst ska Lejonen vinna Wildkids? Och igår vann de sin första prisjakt, vilket de absolut förtjänade. Priset var att på spela in en wildkidslåt med Linda Bengtsing (eller hur det nu stavas) varpå en tjej i Björnarnas lag blev så avundsjuk att hon sa detta oförglömliga citat: "Jag menar, vems dröm är det inte att få spela in en skiva med Linda Bengtzing?"
...
Men oavsett. Hejja lejonen, björnarna kan gott gå i ide enligt mig!
Fast Hejja William och Rebecka, de är så söta ihop!


Ok... jag måste säga lite mer om Heroes. Jon har klagat på mitt senaste inlägg och kanske har han rätt. Han menar att jag inte belyser alla coola grejjer med Heroes. Som när Nathan Petrelli jagas av the Haitian och mr Bennet och så kommer han till ett staket som han inte hinner klättra över och så ba FLYYGER han iväg! Det är asballt verkligen. Och första scenen som visar att denna serie faktiskt har lite mer djup än vad ögat ser är den när Peter Petrelli och Mohinder Suresh åker tunnelbana, så stannar allt plötsligt och Hiro Nakamura från framtiden (med bra engelska och samuraj svärd) har meddelandet "Save the Cheerleader, save the world" att berätta för Peter. Där lämnar han också en spoiler, för Hiro säger "You look different without your scar" till Peter. Vilket betyder att Peter kommer överleva att explodera. Men kanske blir han ett ärr rikare.

Jon, serien har poänger, den har balla scener och ideer, MEN dessa pärlor trängs med en jävla massa töntigheter. Som independence day, fast som serie. 

Tacka vet jag Battlestar Gallactica. Där har vi en riktigt ball serie, rakt igenom. 
Och Wildkids, om man letar lokalt.