Min metaforiska sms-tumme
Ibland går det flera dagar innan jag kan börja skriva sms igen. Det byggs upp sakta, en slags rädsla för att ens ta upp luren. Tanken av att låsa upp knapplåset, ännu en miljonte gång, får mig att överanaysera vad jag ska skriva. Prestationen slår in inom ögonblick.
Men helt ärligt, borde man inte kunna skriva ett jävla sms i denna värld utan att återigen vara förföljd av PRESTATIONEN?
Nåväl. gårdagens viktigaste del spenderades som katter på ett hett plåttak. Även där metaforiska katter, vi var katter. Och plåttaket var hett för att vi var heta. Och överalt man såg, såg man andra tak som folk inte satt på.
Jag vill också hänga på tak på jobbet. Eller asså, inte hänga på ett tak, utan sitta säkert och lite nervöst längst ifrån kanten av taket. Men endå.
Jag tror det var den höga höjden som steg mig till huvudet. Jag gled hem tidigt, somnade som en stock och vaknade igen kl 04.30 som den piggaste i världen. Diskade disken som inte diskats på säket 4 veckor. Eller mer. Det är några glas kvar, de får Basse ta. Sen städade jag metaforiskt låtarna på min dator. Gick och la mig igen kl 9.
Och vaknade igen nu. Eller ja, för någon timme sedan. Det är kokhett ute, Basse är nowhere to be found, jag är aningen bakis och Taco-sugen, en pool skulle sitta fint idag och kanske sista avsnittet av sopranos? Eller njae, det kanske inte ska ses en lördag.
Hunk of the week: James McAvoy
artist of the week: Joni Mitchell
Veckans diet: Lövånger Kalaskaka och grön te
Jag saknar min katt. PoxiLoxiRoxySoxiFFFFoxy.
Nä... nu står allt still. SHOOOO
Men helt ärligt, borde man inte kunna skriva ett jävla sms i denna värld utan att återigen vara förföljd av PRESTATIONEN?
Nåväl. gårdagens viktigaste del spenderades som katter på ett hett plåttak. Även där metaforiska katter, vi var katter. Och plåttaket var hett för att vi var heta. Och överalt man såg, såg man andra tak som folk inte satt på.
Jag vill också hänga på tak på jobbet. Eller asså, inte hänga på ett tak, utan sitta säkert och lite nervöst längst ifrån kanten av taket. Men endå.
Jag tror det var den höga höjden som steg mig till huvudet. Jag gled hem tidigt, somnade som en stock och vaknade igen kl 04.30 som den piggaste i världen. Diskade disken som inte diskats på säket 4 veckor. Eller mer. Det är några glas kvar, de får Basse ta. Sen städade jag metaforiskt låtarna på min dator. Gick och la mig igen kl 9.
Och vaknade igen nu. Eller ja, för någon timme sedan. Det är kokhett ute, Basse är nowhere to be found, jag är aningen bakis och Taco-sugen, en pool skulle sitta fint idag och kanske sista avsnittet av sopranos? Eller njae, det kanske inte ska ses en lördag.
Hunk of the week: James McAvoy
artist of the week: Joni Mitchell
Veckans diet: Lövånger Kalaskaka och grön te
Jag saknar min katt. PoxiLoxiRoxySoxiFFFFoxy.
Nä... nu står allt still. SHOOOO