Inlåst på jobbet

Hur var det nu med allt?
Jo just. Jag sitter på jobbet, instängd som en liten kanariefågel som bara önskar att hon kunde få flyga iväg hem och titta på serier. Jag måste vara här till nio bara för att låsa dörren efter vår nya medarbetare som ringer runt och får folk att köpa bröd. Ingen Yoga, inga tacos, inget långt varmt bad, ingen lycka bara jobb.

Nä. Så brukar jag låta. Men allt känns rätt lugnt nu när jag bekvämt satt mig i chefens stol och intagit hans skrivbord och iklädd viktiga minen sitter och skriver en helt meninslös blogg. Folk som går förbi måste tro att jag är något. ÄR något. "Någon" kanske är bättre. hej, här sitter jag och äger ett företag mitt i stan och hajja att jag inte ser ut som alla andra tråkiga kostymnissar, utan ser sjukt cool ut och har världen under mina fötter.

Fot fötter
rot rötter
bot böööter.

Men det sura är yogan förstås. Och att jag kanske måste vara kvar till nio på jobbet i två veckors tid.
Men men, such is life.

Så jag läste ut Dirk Gently boken idag. Jag läste sista sidan promenerandes på götgatan och när jag stängde boken tittade jag på allt folk som var med mig när jag avslutade min bok. Några gick och pratade, andra cyklade förbi och jag Jag läste ut min bok mitt på götgatan, mitt i vilken dag som helst.

Jag var på café med min bror Dan Delicious häromdagen.
"Oj, Carina. En latte?"
*Varm chocklad"
"haha, tänkte väl"

Det var fint. Han var i området och hade en timme att döda mellan möten. haha, jag blir så ställd av hans liv ibland. "Hej Dan Delicious, Carina här. Jag har typ 5-7 år att döda, lust att mötas upp?"

Folköl-blues

Mitt horoskop på facebook är ett stort frågetecken för mig just nu. Det är som om att den läser hela mitt sinne och säger precis vad jag behöver höra. Det har hållit på rätt länge nu, iallafall tre veckor, och i början såg jag det bara som ett sammanträffande. Men på senaste tiden börjar det bli ruggigt.
Och så sitter jag på bussen påväg till jobbet imorse och läser The long dark Teatime of the Soul. Jag kommer till ett stycke som handlar om just horoskop. Dirk Gently (huvudrollen) sitter på ett café och letar i  tidningen efter ledtrådar till ett fall han håller på att utreda. När han kommer till sitt horoskop står det
"virtually everything you decide today will be wrong"
 Jag skrattade högt i bussen som så ofta tidigare när jag läser Dugglas Adams böcker. Det visar sig iallafall att Dirk Gentlys bekant är personen som skriver horoskopen så han skriver alltid sånna saker på Dirks stjärntecken. Brilliant! Hur otroligt rolig får man vara?

nåväl, i jämförelse med den historian är min inte lika cool. basically ville jag bara säga att det har haft rätt och sagt en massa sanningar om mig. Ba fruitts!

En gammal gumma och hennes gamla gummkompis gick förbi sura mig häromregnigadagen, de sa 'du som är ung, ta denna' och lämnade över ett flygblad. Allt lidande är snart förbi stod det i en snirklig font på lappen. Själva lappen i sig var förstås någon kristen informationstext, men jag kom aldrig så långt. Jag bara såg texten Allt lidande är snart förbi och skrattade. Den dagen slutades med att se Manu Chao live. Det är så coolt hur vissa dagar känns som regisserade, man kan lixom inte planera dem bättre. Lappen sitter nu upptejpad på min ytterdörr, den var så härligt banal att jag itne tordes slänga den.

Min manganacka är ute på seriösa villovägar. Har inte hittat den på över en vecka. Hör av er om ni ser eller hör något ifrån den.

Äsh, bang på detta. Imorgon är jag heeelt ledig från musikvideoinspelandet och får äntligen jobba ikapp lite. Fast jävlar vad musikvideon kommer rocka. Jag säger bara Stop Motion ölburkar som gör pyramiden blandat med alfapet.

Nä... detta sög verkligen. Är för jobb/pluggig för att ha något av substans att säga.

"One good thing about music
is when it hits, you feel ok."
 Bob Marley

om jag vore snygg...

...skulle jag köpa mig en hatt att trä på min skalle
skaffa en biljett och åka dig ifatt för att sedan suga på din balle.


Va?


Rim är roliga.

När jag gick i mellanstadiet rimmade jag alla mina skrivuppgifter i ett helt år (vi lämnade in en i veckan at the time). Jag blev utnämnd till klassens författare. Jag ville bli klassens baskettjej, men den som vann skrivtävlingen blev automatiskt författaren. Så när dagen kom och vi alla skulle ta fram vårat bästa verk och sedan läsa upp det för klassen som skulle bedömma vem som vann, tog jag den text jag gillade minst och låtsades ha tappat rösten. Jag läste upp med fejkad heshet. Den rimmade, folk klappade, Carina vann författargrejjen.  
Karro blev baskettjejen, jag och Merdean satt avundsjuka med våra diplom i handen (haha, Merdean blev Hindu-forskaren). Vi båda kunde ju ta Karro i basket. 


Miljoner år senare hittar jag mitt jävla diplom och Syster brister ut "Blev du utnämnd klassens författare? Det skulle jag vilja ha blivit!" 
Ja, ni vet alla hur det är, Livet är ju så otroligt spännande.


"De dansar däruppe, klarvaket

I huset fast klockan är tolv

Då slår det mig plötsligt att taket

Mitt tak är en annans golv"

- Nils Ferlin


Two lost souls swimming in a fishbowl

En tvåminutersblogg.

All denna öl. Håller ni med? All denna djävla öl.


Och psykologi blir mer och mer ballt. Precis som man kunde tänka sig. 
Hittade mina nycklar idag, de låg på bordet.  

Alla dessa plankrasher. Eller hur? Jag sätter mig inte på ett plan igen

Jag har tagit ut min piercing i naveln. Nu finns där bara ett snett hål. Jag har aldrig nått min navels botten tror jag. Det kanske är vanligt. Jag känner mig rätt vanlig.

Jag är redan tre minuter sen och har ingenting att skriva. Vad är vitsen?
Alla dessa vitsar. Visst?