Carrigan

Hur var det nu med allt?
Jo just. Jag sitter på jobbet, instängd som en liten kanariefågel som bara önskar att hon kunde få flyga iväg hem och titta på serier. Jag måste vara här till nio bara för att låsa dörren efter vår nya medarbetare som ringer runt och får folk att köpa bröd. Ingen Yoga, inga tacos, inget långt varmt bad, ingen lycka bara jobb.

Nä. Så brukar jag låta. Men allt känns rätt lugnt nu när jag bekvämt satt mig i chefens stol och intagit hans skrivbord och iklädd viktiga minen sitter och skriver en helt meninslös blogg. Folk som går förbi måste tro att jag är något. ÄR något. "Någon" kanske är bättre. hej, här sitter jag och äger ett företag mitt i stan och hajja att jag inte ser ut som alla andra tråkiga kostymnissar, utan ser sjukt cool ut och har världen under mina fötter.

Fot fötter
rot rötter
bot böööter.

Men det sura är yogan förstås. Och att jag kanske måste vara kvar till nio på jobbet i två veckors tid.
Men men, such is life.

Så jag läste ut Dirk Gently boken idag. Jag läste sista sidan promenerandes på götgatan och när jag stängde boken tittade jag på allt folk som var med mig när jag avslutade min bok. Några gick och pratade, andra cyklade förbi och jag Jag läste ut min bok mitt på götgatan, mitt i vilken dag som helst.

Jag var på café med min bror Dan Delicious häromdagen.
"Oj, Carina. En latte?"
*Varm chocklad"
"haha, tänkte väl"

Det var fint. Han var i området och hade en timme att döda mellan möten. haha, jag blir så ställd av hans liv ibland. "Hej Dan Delicious, Carina här. Jag har typ 5-7 år att döda, lust att mötas upp?"