Carrigan

Jag menar fortfarande inte att uppmana till mord. Jag medger att jag aldrig gråtit när Bambis mamma dog (och ärligt talat tyckte att den Disneyfilmen var tråkigt rakt igenom), men jag kan svära på att jag grät floder när Marissa gick bort i O.C, jag gick omkring som vilsen och sörjde i tre dagar framöver. Vad jag vill förklara med detta långa snedsteg i berättandet är att jag använder ordet "döda" i titeln för att få uttryck för mitt ofantliga hat för denna karamelldoppade-popkorn serie och dess billiga sätt att använda skitsnygga kroppar för att hypnotisera den intet anande Amerikanska publiken.

Onsdag.

Ah! In the golden ages brukade jag plocka två väldigt speciella blommor denna vackra veckodag. Dess knoppar precis nyöppnade. Deras givna namn var Gilmore Girls och Veronica Mars, men jag kallade dem i brist på ett bättre ord för änglar. Och även om jag, denna onsdakväll haft nöjet att se de sista avsnitten som finns till denna punkt i Battlestar Galactica (oh my Gods! What the frack is going on!) så kan jag inte dränka bort änglakören som sjunger hjärtskärande i horisonten.

Fastän det kan verka hopplöst, i vissa fall omöjligt, så finner man ett sätt att gå vidare. De 200 avsnitten av Naruto jag inte än sett får agera förband. Tillsammans kan vi ta oss igenom även denna meningslösa förlust.

Ta gärna en sekund till ur era händelserikt vackra liv och skänk en tanke till mina två blommor, som sakta vissnar i mörkret.