Carrigan

14.58 vänder jag på sushiskyltarna. Lunchen är slut och nu ska här säljas bärs. I lurarna hör jag, precis som vanligt, Hello Saferide beskriva varför hon inte hade något val, hon bara skulle bli låtskrivare. Och när låten slutat går jag in i lokalen och plockar ur lurarna och hälsar på min chef och hälsar på Anne och lägger ur mig snusen, mobilen, tuggummina och lypsylet. Sen slänger jag in min jacka i förrådet, vant, utan att titta, precis som vanligt. Chefen säger att hon bytt Höga Kusten. Och att Kirin äntligen anlänt och vill vi ha Kirin? Eler ska vi köra Zlatopramen. Och jag säger med död blick (fortfarande mitt i gryningen ju) att Kirin är ju lite vad vi är kända för så det borde vi ha. Och hon nickar och ringer och pratar japanska meningar och jag lunkar vidare. Tar in sojan, ställer ut ljus, loggar in på min spotify, räknar kassan, fyller vitt vin i kylen, kollar vad vi har och inte har,