Carrigan

Det är den tredje juni och för ett otränat öga skulle man kanske se en helt vanlig dag, en dag som exakt alla andra. Jag åt lunch till frukost. Tog ett långt bad som morgondusch. Spanade lite Sons of Anarchy, lite The Trews, lite kolla mejlen, lite spela wordfeud. Och som precis alla andra dagar låste jag min ytterdörr 14.30. Hälsade på en granne och brände ner för att hämta upp en kaffe på kaffe. 25 spänn redo. Marita dröjer extra länge, det kan hon göra ibland när det är lugnt i lokalen. Hon pratar med någon annan kaffestammis och jag står snällt och väntar. Jag hinner inse att jag glömt mina hörlurar hemma i alkoven, gör en snabb överslagsräkning och kommer fram till att de måste hämtas no matter what. När hon häller upp den skummade mjölken i take away koppen säger hon att detta nog är en extra god kaffe, den luktade nämligen gudomligt! Jag säger säkert och tack och trevlig dag och bladar hem igen. En vanlig morgon. Klockan var nu 14.38.