I dreamt I was a butterfly
Utan att fundera över hur det går till så går jag till affären. Klockan har råkat slå 08.30 och jag känner mig oroväckande normal för att ha sovit sisådär precis vid snudden av ingenting. Det är en stockholmstisdag i april och våren har både kommit och vänt i dörren, men solen står klar och lysande bakom blå himmel och inte en endaste av oss morgonfolk kan verka oberörda av vetskapen att snart, snart smäller det.
Inte en endaste latte har jag hunnit dricka än.
Det ska bli svamp till middag, och middagen ligger just här och nu som en horisont bakom blå himmel. Varma mackor med svamp och sparris, gärna en hackad chili och lite ost. Vilken ost? Fan vet jag, men det blir säkert bra. Utan att veta hur det ska tillagas så köper jag tankspritt ingredienser. Skrattar åt de roliga varorna. Plockar upp ett knippe sparris och glömmer det vid äpplena. Köper en påse mandariner och hinner äta upp dem innan jag kommer till kassan.
Dagens första latte blir först efter tygaffären där jag skrattar tankspritt över stuvar och sjalar och knappar och patches. Tyg är kul. Och min symaskin fungerar inte än, men projektet få-symaskin-att-funka ligger som ett uppdrag bakom blå himmel och visst är den snygg och egentligen kanske den inte behöver fungera för att jag älskar den ändå.
Nä, jag har redan hunnit ljuga. Fast inte med flit. För jag har glömt att jag redan hunnit dricka en latte faktiskt. På soda med en varm macka som jag inte vet hur den har tillagats, men finner ändå mig själv fundera över det och tycka att den var god. Små saker som inspirerar.
Jag lyckas inte alls med soduko denna dag i april. Denna ljusa klara dag som också snöade lite från blå himmel. Ingenting konstigt med det.
När jag halvsover mig igenom en latterast och halvgråtskrattar resten av andra hälften bestämmer jag att det är hemgång. Klockan har blivit tolv timmar gammal och jag har jobb att göra hemma. Där jag bor. Och hemma lyser det vitt av sol genom dammigt fönster. Solen värmer och jag tänker skaffa mig fräknar i sommar. Och jag vet att alla vet att snart, snart så smäller det.
På min splitternya secondhand tron funderar jag över om splitternya secondhand tron är en särskrivning. Om hans och greta bara är några sidor lång och varför jag inte gillar den speciellt mycket. Om man kan vara kär i ett bord. Hur det ska gå för John Lavelle och hans nya affärsidé. Om kreativitet är något man kan råka vaska. Om morgonmänniska bara inte ligger i min natur. Att min tron kan vara lite jobbig då mitt hår har en tendens att vilja fastna i den trots att jag vill ställa mig upp. Lite om en gammal symaskin och hur det snöade tidigare idag från klarblå himmel. Om sådana saker funderar jag på min splitternya secondhand tron.
Solen har försvunnit för denna dag och jupiter lyser starkt bakom svart himmel. Och i tron om att tro på snartet, så är snartet snart här och då ska jag skaffa mig lite fräknar.
Punkt.
Inte en endaste latte har jag hunnit dricka än.
Det ska bli svamp till middag, och middagen ligger just här och nu som en horisont bakom blå himmel. Varma mackor med svamp och sparris, gärna en hackad chili och lite ost. Vilken ost? Fan vet jag, men det blir säkert bra. Utan att veta hur det ska tillagas så köper jag tankspritt ingredienser. Skrattar åt de roliga varorna. Plockar upp ett knippe sparris och glömmer det vid äpplena. Köper en påse mandariner och hinner äta upp dem innan jag kommer till kassan.
Dagens första latte blir först efter tygaffären där jag skrattar tankspritt över stuvar och sjalar och knappar och patches. Tyg är kul. Och min symaskin fungerar inte än, men projektet få-symaskin-att-funka ligger som ett uppdrag bakom blå himmel och visst är den snygg och egentligen kanske den inte behöver fungera för att jag älskar den ändå.
Nä, jag har redan hunnit ljuga. Fast inte med flit. För jag har glömt att jag redan hunnit dricka en latte faktiskt. På soda med en varm macka som jag inte vet hur den har tillagats, men finner ändå mig själv fundera över det och tycka att den var god. Små saker som inspirerar.
Jag lyckas inte alls med soduko denna dag i april. Denna ljusa klara dag som också snöade lite från blå himmel. Ingenting konstigt med det.
När jag halvsover mig igenom en latterast och halvgråtskrattar resten av andra hälften bestämmer jag att det är hemgång. Klockan har blivit tolv timmar gammal och jag har jobb att göra hemma. Där jag bor. Och hemma lyser det vitt av sol genom dammigt fönster. Solen värmer och jag tänker skaffa mig fräknar i sommar. Och jag vet att alla vet att snart, snart så smäller det.
På min splitternya secondhand tron funderar jag över om splitternya secondhand tron är en särskrivning. Om hans och greta bara är några sidor lång och varför jag inte gillar den speciellt mycket. Om man kan vara kär i ett bord. Hur det ska gå för John Lavelle och hans nya affärsidé. Om kreativitet är något man kan råka vaska. Om morgonmänniska bara inte ligger i min natur. Att min tron kan vara lite jobbig då mitt hår har en tendens att vilja fastna i den trots att jag vill ställa mig upp. Lite om en gammal symaskin och hur det snöade tidigare idag från klarblå himmel. Om sådana saker funderar jag på min splitternya secondhand tron.
Solen har försvunnit för denna dag och jupiter lyser starkt bakom svart himmel. Och i tron om att tro på snartet, så är snartet snart här och då ska jag skaffa mig lite fräknar.
Punkt.
Kommentarer
Postat av: Maria
Fina människa
Trackback