Carrigan

Först lite snabbfakta:

Lägenheten ser ut som ett fan.
Jag kom hem kl 04.50 imorse.
Jag har nu två pälsmössor (Vintern har kanske aldrig sett så lovande ut?)
Café Mix måndagar och tisdagar.


Idag är jag sådär sugen på att ta tag i saker och ting. Ska försöka ta mig till löplabbet och fixa skor, lämna in lite tidrapporter runt omkring i stan och tvätta tvätta tvätta. Imorgon bär det av igen till Tyresö Slott för grill och vinhäng med systern, kanske en och annan fotbollsmatch också. Ganska o-slottigt med fotboll, men om jag vore en kunglighet skulle jag bara åka omkring på olika viktiga fotbollsmatcher och kanske köpa mig något coolt litet okänt lag någonstans som jag kunde följa slaviskt under säsongen.

Oh, If I were royalty.
Kanske namnet på min nya bok?

Hiromi ringde för 7 minuter sedan och frågade om jag ville jobba igen. Den där härliga ångesten kom tillbaka som en gammal rostig kunskap som man helt plöttsligt kom ihåg igen. Han sa att han inte orkade träna upp någon ny, det är för jobbigt, han behöver någon som kan. Fuckfuckfuck tänkte jag medan jag sa att självklart kan jag jobba. Jag minns inte hälften av alla rutiner, och även de jag minns är kryddade med osäkerhet och en och annan utskällning.
Men pengar.
hemskt.
Att allt fungerar såhär, att man måste ta det man kan få är ett flummigt system.
Igår när jag och käre bror åkte hem från Dalhalla, där vi förövrigt hade sett Arcade Fire som var helt tokbra, back to the point. Vi satt iallafall i bussen och bakom oss satt två herrar. De pratade med varandra om allt möjligt. Men varenda samtal de förde var något som hade med mig och bror att göra. Allt från Tennis till arbetsmiljötidningen som de inte kom på namnet på.

Sen kom de in på musik.
Det lät ungefär såhär:
-Jag vill göra riktigt bögig disco, det tror jag blir svinbra.
-Ja, om bögar gillar det, då gillar ju alla det.
-Hörru, hur sjukt är det att man vet precis hur bögmusik låter, men inte har en aning om vad flator lyssnar på? Typiskt bevis för den patriarkala samhällsstrukturen vi alla lever i.
-Gillar flator musik?
-Nej, det är iofs sant. De gillar ljudet av borrar.

Sen fortsatte de med att anklaga dagens ungdom för att vara för ordentliga och duktiga. Varför är det ingen som ställer sig upp och revolutionerar mot dagens samhälle? Alla går jämt och oroar sig för att den nya generationen inte har moral och är förfallet för samhället, men motsatsen är fanemej läskigare. osvosv.

Så i sann motbeviselse (it's a word):
JAG PROTESTERAR MOT SAMHÄLLET.
ALLT DÅLIGT I DET SKA BORT.
ALLT BRA SKA FÖRHÖJAS.

So say we all.


ps. Hur cool är denna bild?



Willie Nelson och Snoop Dogg lighting up at the Glastonbury festival.
Ah, to be a fly on that wall.