Stockholm-Malmö
Jag väntar in min brorsa som skulle varit här redan i tisdags men som, i vanlig DA ordning, alltid är två dagar sen.
Nä, lite överdrift där. Schemaändringar har tvingat oss till att ändra datum, men idag skulle han afktiskt vara här klockan 5 och *sneglar på klockan* nu är den redan 17.53 och han säger att han kommer om en timme.
Egentligen är väl det helt OK, jag får ju en extra timme att klippa då, men eftersom jag har ltie planer för kvällen är det ju lite lätt stressade också.
Ekwe har ju iallafall varit förbi och det har varit väldigt trevligt, trots att hans första ord när han kom in i gr8n var:
"Carina, det luktar sopor härinne"
Egentligen satte det bara tonen och sen snackade vi väl bort en massa timmar utan att egentligen tänka på det.
Det är så sjukt faktiskt. Vi sitter och kollar massa gamla filmer från Ekwe tiden och lite efter och helt plötsligt ringer han och vill träffas. Det har ju inte hänt på 4 år. Och jag som gått omkring och funderat över vad jag fakitskt kommer ihåg av den tiden och han nästan börjat fundera över om att det faktiskt hände över huvud taget känner mig helt plöttsligt tillbaka mitt i reportoaren. Jag minns massa saker, detaljer lixom, sånt där som gör minnena sådär autentiska.
Nej, bara helt all-around bra möte. Balsam för själen. Och sånt gillar jag.
Ekwe ritar, Kino slumrar.
Nä, lite överdrift där. Schemaändringar har tvingat oss till att ändra datum, men idag skulle han afktiskt vara här klockan 5 och *sneglar på klockan* nu är den redan 17.53 och han säger att han kommer om en timme.
Egentligen är väl det helt OK, jag får ju en extra timme att klippa då, men eftersom jag har ltie planer för kvällen är det ju lite lätt stressade också.
Ekwe har ju iallafall varit förbi och det har varit väldigt trevligt, trots att hans första ord när han kom in i gr8n var:
"Carina, det luktar sopor härinne"
Egentligen satte det bara tonen och sen snackade vi väl bort en massa timmar utan att egentligen tänka på det.
Det är så sjukt faktiskt. Vi sitter och kollar massa gamla filmer från Ekwe tiden och lite efter och helt plötsligt ringer han och vill träffas. Det har ju inte hänt på 4 år. Och jag som gått omkring och funderat över vad jag fakitskt kommer ihåg av den tiden och han nästan börjat fundera över om att det faktiskt hände över huvud taget känner mig helt plöttsligt tillbaka mitt i reportoaren. Jag minns massa saker, detaljer lixom, sånt där som gör minnena sådär autentiska.
Nej, bara helt all-around bra möte. Balsam för själen. Och sånt gillar jag.
Ekwe ritar, Kino slumrar.
Kommentarer
Trackback