Carrigan

Nisse lämnade mig igår.

Han anlände till kvarngatan som ett yrväder, han lämnade i sin rosa kattbur.
Jag sitter och tittar på Så ska det låta (tack Gud för SvtPlay!!), och i varje smörig sång tänker jag mig nisse på spaning i min stökiga lägenhet, klöser soffan, mjauspinner på sitt speciella sätt.
NissePiss.
Du är saknad.

Men det ska ändå sägas att det var skönt att få sova ut i morse, utan stångandes katter.

Tusen år sedan jag bloggade. Livet, ni vet.

Och nu har visst ännu en superblogg uppstartats. Här kan du följa Söderkamraternas fotbollsresa genom division 7. Jag föreslår att ni tar som vana att kolla in där, då det fakitskt är där det händer.

Vad händer?
Ingen aning. Spana själva.

NU:
Ut i solen
För fem minuter sedan:
Startade jag igång en överfull diskmaskin
ikväll:
Monopol i Hjulsta?
Imorgon:
Börjar jag om igen...