Carrigan

Hej hej

jag skriver på min ansökan.
Det går sådär.

Idag har jag haft på mig en polotröja, det är nog 10 år sen sist. Det känns bra, inge problem alls. Så jag antar att mer polotröjjor till världen är en bra uppmaning.

Mitt ben somnade precis, och just nu håller det på att vakna upp och hela kroppen lixom känner sig jobbig, vågar inte röra sig så de inte råkar störa benet i uppvakning.

Lixom, mina lemmar är lika morgonpigga som jag. Lathet är krypterat i mina gener.

Min syster har delat med sig av sina gener till en liten knodd. Knodden kan komma närsomhelst och när knodden kommer blir knoddens nyblivna moster moster.

Youtube latar sig också. Jag har hållit på att ladda upp pappa-filmen i 1.5 timmar nu, utan att youtube blivit klara med the processing. Det ligger lixom i den didgitala världens kodning att vara lat.

Alla mina meningar blir två rader långa, högst. Det är också en slags lathet, att man inte orkar följa en tanke hela vägen ut. Fast å andra sidan, om man följer en tanke kan man nog följa den en evighet. Och det är ju inte heller bra.