Carrigan

En helg har gått och jag har avklarat film till pappa, fest till pappa och mina två första arbetsdagar. Det ni!'

Nu är jag rpecis hemkommen från tandläkaren som fyllde i min halva tand. Jag berättade för honom att det inte var personligt, men att vara där var en av de jobbigaste sakerna jag visste. Han skrattade lite (vi har ofta denna dialog) och sen sa han: "All bedövning man kan få?" och jag sa bring it.
Jag fortsatte och sa att jag visste att om 30 år sitter jag här med tre tänder kvar och mår dåligt, men då sa han att om 30 år har vi helt ny teknik som kommer hjälpa.

Bedövningen satte in, han satte på den bländande lampan och jag blundade.

Det kändes ingenting egentligen.
Och nu är min tand hel igen. Och om 30 år kommer alla mina tandproblem vara lösta, på ett eller annat sätt.

Annars då, kanske ni undrar.

Ja, de flesta tankar går ut till min syster och hennes familj. Idag ska jag titta förbi på sjukhuset med en laptop i högsta hugg, hon ska få se pappafilmen. Och hon ska få en massa kramar och kärlek.

Måste äta nu, har inte gjort det än. Vilket är dumt då jag nu är bedövad i halva käften.
men men.... dum är jag ibland.