Carrigan

Jag måste börja med en ursäckt. Till alla mina fina vänner som jag vägrar höra av mig till när jag är sjuk. För när jag är sjuk så förstörs mitt sociala liv, min mobl blir min största fiende (eller ja, nästan) och hela min tankegång vänds inåt mot mig själv.

Socialt är det alltså döden med sjukdom. Men arbetsmässigt funkar det ganska bra. Gissa vad jag spenderat dagens vakna timmar med?

Jo, tackar som frågar, jag har spenderat dem med att klippa klart min kära brandmannafilm.

KLART.
putsveck
Done and done.

Ok... kanske inte riktigt. Eller asså, klippningen är klar, filmen i sig är KLAR. Men jag måste fortfarande lista ut  vilket format jag ska exportera ut filmen till så att den funkar i DVD spelare, och sen måste jag köpa brännbara DVDer och bränna skiten.

SEN:
klar
putsveck
Finito


Annars så är jag på de sista sidorna i min bok (under det rosa täcket). Och JA jag har vart segast i världen på att läsa ut den. Men ändå. Den knäcker, den är sjukt bra. Och detta stycke strök jag under:

Om det är sant att man inte föds till kvinna, utan blir det, krävs det en enorm medvetenhet, en enorm vilja att för den med slida född bli någonting annat. (...) Att leva feministiskt, i våra kroppar, i vår kärlek, i vår sexualitet är en oerhört svår uppgift.

Nä... nu måste jag pissa för 100 000e gången idag.