Carrigan

Fan va full jag är. Så full att jag inte ens hajjar pikar. Eller kanske hajjar dem även fast de inte är pikar. Förstår ni vad jag menar? Ni mina tre läsare?

Vad är det som händer? Hajjar ni förvirringen?

Just nu är allt lugnt lixom. Ett stadie av utveckling. Jag vet inte om jag vaggat in mig i någon slags falsk lycka, eller om jag bara känner mig ovan i lyckans varma yllejacka men någonting är skumt. There is someting fishy going on around here *lyfter ögonbrynen sådär som han i Robin Hood*.

Jag mår illa, det är något av en normal för mig känns det just nu. Jag kanske bara ljuger eller hittar på för att det låter bättre, själv har jag ingen aning så gissa fritt. Jag bara håller fast vid kylan, känner fortfarande att något är på gång och det känns skönt. Jag vet förståss inte vad, men det gör inte så mycket. Det behöver inte ens vara något, jag är nöjd bara jag får känna såhär. Såhär frisk.

Men jag mår illa. Och det är alltid en nackdel.

Vad mer. Bloggen funkar inte denna jävliga lördag. Jag har en tenta som ska uppfinnas denna vecka. Uppcon följer. Jag tror jag är rädd. Som vanligt bara, inte speciellt för denna gång. Men det är läskigt att tenta och övergivna nätter i Uppsala har jag mer än ett ledsamt minne ifrån. Men det är hela grejjen tror jag.

Ja vet aldrig vad som ska säjas. Jag är dum nog att inte säga något. Är jag ens mig själv? Finns ens ett mig själv att prata om?

Inatt var vi på något skaldjur. Maria är allergisk så det var inte så konstigt att hon drog. Jag är vegetarian så självklart mår jag lite illa. Vi har alla våra platser vi funkar på. Jag funkar i mörker och fuler, så jag kan se snygg och lysande ut. Det är basic facts.

Fast om jag hade en massa pengar skulle jag nog bara köpa en dator.

Jag borde sova. Bättre än såhär blir det inte inatt. Imorgon är det söndag, för en gång skull skulle det vara skönt att få slippa. Slippa söndagen.
En vecka är fullproppad av söndagar.

Tänk om jag vore idol Carina. Förstår ni hur ball jag skulle vara då?