Carrigan

Högen av serier jag hade framför mig är avverkad. Ni finner mig i ett villrådigt stadie. Den annalkande sommartorkan vill jag inte ens tänka på.
Min nuvarande despration får mig att tänka tillbaka till början, då det bara fanns Scrubs och sen O.C och häromkvällen återupplevde jag de första fem asnitten av just O.C. Och redan efter något avsnitt kom Weavil fram i rutan och spöade upp Ryan. Weavil är altså en av mina älsklingar från Veronica Mars. 
Och så helt plöttsligt står jag face to face med det jag försökt ryma från hela veckan: 
Idag dör Veronica Mars.  

Det är svårt att förtränga en serie medan man fortsätter titta på andra för skådsar är som könsjukdomar: They get around. *drums please!*

Onsdagen är inte en lätt dag för mig. Även om ett nytt Ausello Report kommit som meddelat att Gilmore Girls KANSKE ska börja arbeta md n TV film som ska knyta ihop alla loose ends knyer det inte ihop hålet där mitthjärta brukade bulta. Onsdagar känns redan gråare, trots att Veronica inte har dödats än. *

Efter six feet under, och nu när Veronica läggs ner i marken fann jag det passande att gå vidare med serien Dead Like Me (mitt liv som död) som skildrar hur "livet" som lieman ser ut. Och som vanligt blir jag träffad av igenkännarpilen i ett tidigt skede. Huvudrollen George är motvillig till att skafa jobb, motvillig att plugga, motvillig att vara intreserad av något eftersom det leder till nya jobbgare utmaningar som sedan resulterr i misslyckande. Hon är förståss mycket ballare än jag (som de så ofta är**) för hon är ärligare mot sig själv och andra. Hon försöker inte ens, vilket gör henne ard core och otroligt tuff. Jag är mesigare, vill att folk ska gilla mig och vill göra saker och vill och vill och vill, men gör ingenting. Men för att återgå. Dead Like me är hittills skitbra, en sån där ovanlig serie som faktiskt kändes skitbra redan från första avsnittet. Och jag älskar att den har en egen mytologi! Det ska bli spännande att se hur allt spelar ut sig.

Men det jag ville komma till var att trots att denna serie känns guld så är jag ändå inte glad. Veronica Mars har lagts ner och det gör mig inte bara ledsen för att jag förlorat världens bästa serie utan också ledsen över att jag nu är räd för att fästa mig vid en serie. Vad som hellst kan hända, serier läggs ner varje säsong och jag har ingenting att säja till om.
Dead like me är iofs redan slut, men det finns en tyngd i bröstet och det är känslan av att min serie-era blir tunnare och tunnare. Alla mina serier försvinner.

OK.... jag är melodramatisk, jag vet. Jag håller nu på att leta nya serier, Sopranos och 24 är funderingar. Min serie-era kommer blomma upp igen och att se om The O.C har fått mig att hitta min frågeställning till min kommande doktorsavhandling. Den rockar. Så fett. Jag kan typ inte vänta tills jag kan bli doktor i serier. MUUUMMMMS!

I andra, ycket mindre viktiga områden, såg jag Pirates 3 inatt, det var fett. Filmen var helt ok, jag gillade den nog mer än vad den förtjänade. Basse flyttar snart hem för alltid (eller iallafall tills dess han får nästa militära uppdrag och sticker ifrån mig =)). Gotland närmar sig. Det känns lite varmare i luften. Jag ska hem till Bruno på tacomiddag och de två sista Veronica Mars avsnitten väntar på mig hemma.

Nästa gång i hörs ska jag vara positivare. Om denna vecka inte vore så sorglig skulle de vara grym. Alla serier har sin final nu ju.

Lost kommer bli tokig. I have a feeling.

Tills dess, här har ni en funderare:
Scrubs season 7 will begin with a marriage


* Veronica kommer inte dö i serien, utan hennes serie läggs ner och jag ser det som mord.
** Claire Fisher i Six Feet Under
*** HAHAHHAHAHHAHA.... FAN VA JAG ÄR ROLIG! Hoppas Veronica Mars kommer tillbaka för att lista ut vem som mördade henne..... oooo.. I am liking it already! (till er som intee hänger med är CW TVbolaget som lade ner Veronica Mars