Carrigan

Idag kommer ett nytt avsnitt av Heroes ut. Vissa sitter nog med pirriga magar och darriga händer, men inte jag. Följ med mig till nästa stycke så förklarar jag varför.

Heroes är en serietidnings-serie vars idé är att till synes vanligt folk inser att de har ovanliga krafter. Den amerikanska tv-bolagsjätten NBC upplevde de högsta tittarsiffrorna en dramaserie haft på fem år då första avsnittet av Heroes visades. Jag är inte förvånad, denna serie är klippt och skuren för att locka in den stora massan.

Hiro Nakamura, en vanlig kille som är trött på sitt vanliga jobb inser en dag att han kan böja tid och rum. Han är förövrigt den enda återkommande hjälten hittills som inte är från USA, men det första han gör är att teleportera sig från "tråkiga japan" till livfulla New York. Överlycklig spatserar Hiro runt på New Yorks gator och efter en massa "jag är rolig för jag är japansk turist som går omkring på gatan och är rolig" (keyword: Rolig, vilket nästan alltid är Hiros Keyword då han är en så kallad Comic Relief i serien) sprängs plötsligt en atombomb mitt i new york. Hiro lyckas precis teleportera tillbaka sig till Japan. Han förstår att han inte bara teleporterade sig till New York, utan han åkte samtidigt fem veckor framåt i tiden. Nu när han är tillbaka i Japan övertalar han sin vän Ando att följa med honom till USA för att rädda New York från sitt exploderande öde.

So... off to America again.

Parallelt med Hiro och Ando får vi träffa en massa andra heroes som alla har sin lilla historia, men som tillsammans viskar om en större handling. Save the Cheerleader, save the world. Detta var seriens första slogan, eller tagline, eller vad det nu kallas. Rätt ball.

När jag säger att denna serie är som klippt och skuren för den stora massan, menar jag detta:

Ando och Hiro- Japaner och roliga. Asiatiska tittare CHECK!
Mohinder Suresh, den indiska vetenskapsmannen (och kanske världens torraste skådis, jag tror mig minnas att han skrattat en gång och det var lika illa som Tom Cruise skratt i hans filmer (och jag vet att det är lite tidstypiskt att banka ner på Tom Cruise, men att han inte kan skratta när han skådespelar är något som folk (iallafall jag) mobbade honom för redan innan blev spritt språngande skogstokig)): Intellektuella tittare (och indier?) CHECK  
The Cheerleader: Highschool america CHECK
Den unga och snygga mamman som extraknäcker som strippa: Kåta killar (och tjejer?) CHECK
Den unga och snyggt förvirrade och känsliga new yourk bon: Kåta tjejer (och killar?) CHECK
Det söta barnet: Inte för att jag har en aning vem i helvette som vill se ännu en lillgammal barnskådis, men det finns säkert någon.... andra barn kanske.... några skumma föräldrar..... eller  nått.
Ah, ni förstår poängen. Det finns förståss en massa fler, men i mån om tangenttryck stannar vi här.

Sedan har vi också en massa antagonister, folk som vill sätta käppar i hjulen. Sylar är den stora boven. han söker upp vora hjältar, dödar dem och tar deras förmågor. Det är hans superförmåga (hur kunde han bli annat än ond?). Men vi har cokså brorsan som vill att han och hans syskon håller sina egenskaper hemliga för att rädda sin politiska karriär och pappan som gör allt för att beskydda sin dotter (the cheerleader).

Mohinder Sureshs pappa blev nyligen mördad. Ha hade lyckats genom "the genom project" att kartlägga alla människor med dessa speciella egenskaper. Nu har Mohinder tagit upp hans forskning och genom hans lista föröker han hitta alla heroes och förklara för dem att de itne är ensamma. Are you on the List blev seriens nästa slogan. Hype hype hype. Are you on the list hör man den där trailer rösten säga och allt blir svart... dööön dööönnnnn!

Men jag ser endå denna serie för den är genomtänkt och på vissa ställen ascool. Men den blir lätt transparent. Jag ser ofta skaparna till serien sitta vid sina fina konferensbord och skratta medan de kommer på hur de ska hypa nästa avsnitt lika mycket som det innan. Trovärdigt skådespeleri och dimensionerade karaktärer glöms bort bland allt snack om dyra filter och dramatiska oneliners. Jag menar, spana in dessa:

Peter Petrelli: Are you the one?
Claire Bennet: The one what?
Peter Petrelli: By saving you did I save the world?
Hon vänder sig om efter en stunds tystnad.
Claire: I don´t know. I´m just a cheerleader.

Mr. Bennet: Take this gun just incase he shows up
Isaac Mendes: What am I supposed to do with it?
De tittar varandra rakt i ögonen
Mr Bennet: Save the world.

Ok... har jag klagat tillräckligt för idag? humm.... Min ena lins håller på att flumma runt, mina tänder blöder fortfarande och jag har inte fått något jobb. 
Jag läste också i glöd idag av någon anledning. De hade en artikel om att köpa miljövänliga saker i julklappar.
En badolja till din syster, ett kompost-kit till din mamma och An inconveniant truth till din pappa.
Hur var det med könsrollerna? Vad ledsen jag skulle bli om någon köpte ett kompostkit till mig i julklapp. Och folk som alltid har upptagen grejjen på msn framme, det tycker jag är snobbigt och irriterande. Jag ska skriva en Vett och Internetikett bok inom en snar framtid.
SÅ! Nu är jag helt slutklagad (saknar Basse också, men det är inget klag, bara ett faktum). Nu ska jag se det nya Heroes avsnittet! Undra vad som händer *pirrar i magen*