Carrigan

Bruno bjöd mig på Samrat ikväll, mest för att han fått sova här så mycket på sistone =)
Så när vi satt på samrat (som förövrigt bygger om) så här vi att Amanda och Fredrik sitter på Carmen och dricke röl. Så efter samrat drar vi dit, och Bruno bjuder mig på en ö (igen, antagligen för att han sovit hos mig =)). Sen ska de dra vidare på spelning på Debacer Medis, och se Dirty pretty Things. Efter någon öl eller två drar de och jag och bruno tittar på varandra och börjar snackar "vad ska du göra ikväll då?"

Själv hade jag ju tusen saker att göra, så jag förklarade de tusen sakerna för Bruno och han nickade och fortsatte dricka på sin öl. Sen ringer Amanda till Bruno. Sen drar Bruno mig i armen och säger att jag ska klunka i mig min öl. Vilket jag gör, utan vidare fråga. Han säger att vi ska gå på konsert med Amanda, Fredrik och Åsa, Amanda fixar in oss.
Done and done


De tusen sakerna fick lämnas åt sidan för the moshpit framför scenen. JÄÄÄÄÄVLAR vad vi slåss, hoppade, svettades, tappade grejjer, spilde öl, dansade och slogs för att få stå i mitten av längst fram.
Sjukt bra Spelning, sjukt bra publik. Sjukt mycket 19-åriga ryssar som vi sen drog hem till Fredrik med (fast först tjöt vi Rysslands nationalsång i baren och pratade liiite konståkning).

Förövrigt, är man 23 i Ryssland (och tjej) så är man inte ute och klubbar. Det har jag lrt mig ikväll... det och att Dirty Pretty Things är Pretty dam goooood. =)

Spana :

snabbt bara..
Bruno tog precis av sig byxorna då han ska sova en liten stund i min säng. Och han hde på sig sina badbyxor som boxers! MUAHAHAHHA, kul var det.


ok... lite roligare att uppleva än att få det berättat för sig i en blogg, men ändå. Det var det som precis hände här i gr8n*


gr8n=grottan=min lägenhet (inget annat snuskigt... fyyyyyy)

Jag och Bruno är hemkomna, färdigjobbade och ihjälfrusna.
Vi har spenderat vår söndagmorgon med att jobba som axtraarbetare på Milleniumserien-filmerna.
En bil skulle köra rakt igenom mariatorget i hög fart, och brunos och mitt jobb var att se till att bilar och människor höll sig undan, med varierande resultat.

Och fast polisen kom och tog en knarkare mitt i allt, det började regna och var minst 39 minusgrader och Bruno inte hade några långkallingar på sig kom vi hem hela och rena. Nu är det bara att vänta in känseln i fingrar och tår, sen är man redo för resten av denna söndag.

Förövrigt sjukt svårt att skriva detta inlägg då mina fingrar inte riktigt beter sig som jag beordrar dem.

ingen känsler i fingrar och tår
är det man får
när man utomhus i regnet står

Jag har åkt till Duvbo för att städa, och eftersom jag så snällt lånade ut min bok (under det rosa täcket, som jag förvrigt inte läst ut än, fyyy på mig) till Bruno fick jag nöja mig med min iPod och min mobil.

Först och främst har vi det coola med min iPod nu när jag rensat den. Jag lyssnade på musik från sekunden jag gick hemifrån, till sekunden jag kom hem igen var iPoden igång och jag behövde i stort bara byta låt 2 gånger. Sen lät jag lixom random göra sin grej och jag var nöjd.

Men också satt jag och gick igenom alla mina skickade sms, för att rensa ut de tråkiga så jag frigör lite plats på min stackars mobil. Här har ni några exempel på min helt överlägsna sms-teknik:

till Basse, 1 sept 10:09:
1. Jag har din tröja på mig. Hemskt ledsen, tog den av ren reflex. 2. Jag glömde att hämta ut det sista av min tvätt. Det är lakan inne i torkrummet och mina underkläder som har legat i torktumlaren. (någon kanske har tagit ur underkläderna och lagt i en vagn): 3. Du är helt underbar om du fixar detta åt mig. 4. Tack för tröjan =) 5. God morgon

till Robin, 5 sept 16.07:
Självklart Robin "jag kan bara skriva sms som är 2 rader långa" Gustavsson

Massmess:
06 sept, 09.18:
Jahapp. lördag. klockan ringde 05.30 och Carina vaknade lydigt. Götgatan, som annars denna tid är full av morgonfolk, står öde medan två sömndruckna städare plckar bort resterna från gårdagens festande. Carina är påväg till jobbet, något sen, och en trasig herre sitter brevid mig på tunnerbanan. jag önskar ni mårbättre efter fredagkvällens bravader. Hörs ikväll sötisar.

Idag vill jag:

Sova tre timmar till
Titta på massor av Ugly Betty
Få färdiglagad lassange av valfri bra kock
Bli omhändertagen av valfri Johnny Depp


Idag kommer jag:

Städa
Frysa
Vara vaken
Ha dålig hy


Vad jag tycker om det:

pust
brr
Gäsp
fan

Första avsnittet av True Blood avklarat. Och det var bra, har karaktär och potential. Kan det bli denna månads serie måntro?

Annars åkte Robin igår i idol, vilket var heeelt ok, fast jag tycker ju att andra robin skulle åkt först. Ut och ner med alla Robins!!!

Ok... blir tine bättre just nu. Men här kommer lite VirreBarre:

Stackars hon som flyter med
som aldrig lärde sig ta sats
hon som ägnade sin tid
åt nått hon inte ville bli
för det var bara där det fanns en plats.

(låter det som någon ni känner?)

Jag kan inte logga in...
Är det någon annan som har samma problem?


Jag börjar få lite facebookpanik härborta!

Facecoocoo...



Ok, den var billig. Jag är väl medveten, men det är såhär det bli när de inte släpper in mig!!!

Ungefär iallafall, tills idol börjar. och jag och Bruno har bänkat oss med 5 öl var. Ibland är det skönt att inte vara en förebild (eller kanske alltid, vad vet jag). Men att jag kan skriva att vi ska dricka 5 öl och titta på idol på min blogg, utan att föräldrarnas riksförbund går ihop och kastar ägg på ens hus för att man fick deras barn att dricka i en för tidig ålder.

Sårskillt om man är Maria måste detta stämma, då ett äggat hus är som ett hus med hemliga cluster bombs överallt.


Nåväl. 5 Sofiero var. Även kallad finöl.
någon timme idol.
Har precis käkat pastasallad.

Det måste vara fredag.

Fredag, idol dag. Utan Lars.

här är jag i min höstutstyrsel:



nu ska jag träffa mamma.

Ibland, när man tittar på så mycket serier som jag själv gör, så börjar man tro att dessa karaktärer är ens vänner. Ens absolut riktiga vänner. Man vill att ens vanliga vänner ska bete sig som sina serie vänner. Man börjar tänka att världen är mindre komplicerad, och att allt löser sig på något sätt oavsett hur eller vad man gör.

Så är ej fallet. Inte alls. Vi måste agera för att komma någonstans, vi måste lösa situationen för att situationen ska lösas. Men ibland lyckas verklighet och serie falla ihop, de pikar till varandra. Jag menar, vad gillar ni tatueringen på killen härnedan?


(från serien Californication)

Puss och kram

Egenltigen ska jag gå och lägga mig, men jag behövde bara meddela att jag fakiskt nääästan klippt klart teasern för Brandmannafilmen. OCH att jag grovklippt ett sjukt jobbigt moment i den stora brandmannafilmen... så jag känner mig ganska duktig såhär mitt i natten.

Och törstig.
Och kall om fötterna.

Kära tomten
Kan jag snälla rara få ett par varma tofflor i förtidig julklapp? Och kanske en symaskin?

Jag har vart snäll minst en gång per dag hela detta år, så enligt jultomtelogik borde jag förtjäna att få det jag önskar.

Med hotfulla hälsningar
ms Carrigan
(du vet vart jag bor)

Hej prolitärer.

Jag är hungrig. Och idag är det tacotorsdag. MUMS för tacos.

Jag hade en period av taco-ogillande där ett tag, men nu är det över, tack och lov.
Det blir tacos med en tvist, vilket betyder en nyhittat ranch topping. Jag använder bara lite, och bara då och då. Men Bruno gillar. Så det är bra.

Jag har klippt liiiite i filmen idag, men mest haft ångest över hur mycket det är kvar att göra. Men det löser sig för den lede. Jag coh Bruno ska skriva Slacker-bibeln, och den ska tala till en hel generaton.

Och på söndag ska vi vara med i Milleniumserien igen, börjar 07.30.... på en söndag.... g-sus.

Coincedentally har vi härnere Gsus:

Jag håller på att redigera en brandmannafilm. Och detta är de problem jag hittills stött på:

• Jag spelade in tre band i fel format

• När Robin förde över till rätt format funkade inte de nya banden

• När Robin då igen skulle bränna på skiva istället, glömde han bort att göra det.

• När Robin tillslut lånade ut sin jättedyra och viktiga hårddisk till mig, för att fixa det på det sättet, var hälften av de band han översatt 16:9, hälften i 4:3

• Två av tre roddclipp har inget ljud, så jag måste sno ljudet från den tredje rodden och klippa in i de ljudlösa delarna.

• Den är 5 timmar lång

Jag återkommer med uppdatering, jag kan tänka mig att detta inte riktigt är slutet på problemen.

Dessa är det roliga med att klippa brandmannafilmer:

• Man får använda sig av stereotypklippning och musik. (Hårdrock och muskler lixom)

• Jag spanar svettiga kroppar dagen lång, i slow-mo om jag så vill

• Jag får betalt

• jag får klippa!

Andra problem jag funnit de senaste dagarna:

• Min lampsituation börjar spåra ur, det är kolsvart i min grottliknande lägenhet 23timmar om dygnet

• Min Pennkjol är borta

• Det är kallt och jag har inga tofflor

• När det är kallt så svalnar teet mycket fortare

• Jag är pank. pank. pank.

• Jag ska till tandläkaren den 17e, och jag är pank

• Mina linser tar slut när som hellst, och jag är pank

Men, all is well
that ends well.

Gårdagen i siffror:

1 meltdown
5 avsnitt av californication
1 desperate housewives
3 smallville
4 friday night lights
1 pastasallad med sällskap
0 minuter solsken

__

Denna dag går ungefär i samma tecken. Solen hade somnat när jag vaknade. Igår läste jag dagens DN innan jag skulle sova (när den damp ner i brevlådan satt jag yrvaken och ritade/tittade serier/skrev blogg/facebookade), då var det en insändare som anklagade alla bloggare som hade under 100 unika besökare för att vara egoistiska tråkmånsar. Att ha en blogg om ens eget liv var visst trist och pinsamt. Och jag skämdes lite måste jag säga, för Gud vet att mina unika besökare går att räknas på en och en halv hand. Och ja, min blogg är till för attbabbla om mig och tråkiga saker jag har att säga.

MEN det är inte för att hävda sig, så som insändaren i fråga antydde. Utan för att själv se tillbaka på något och kanske se en liten utveckling. För att själv kunna minnas saker man annars hade glömt bort.

Jag har alltid velat skriva dagbok, men har aldrig orkat göra det. Bara att de få läsare jag har här läser det jag ahr att säga ger mig den där lilla extra orken att fortsätta. Även om det bara är mina vänner (som jag förövrigt tvingat gå in på min blogg) som faktiskt läser.

Och där kommmer punkt två i varför man bloggar, det är lixom ett sätt att hänga på internet, ett sätt att uttrycka sig och profilera sig på den annars så kommerciella webben.

Jag tänkte massa på detta i gårkväll, och slutligen hamnade jag bestämt på åsikten att folk som klagar på att den stora massan tar sig i kragen och är kreativa och uttrycker sig, kan inte vara en speciellt vettig person. Eller iallafall inte en speciellt magisk, fin och sympatisk person.

Sååå...
life may come and go
but your blog will bestå

Det är eftermiddag för mig. Mitt i natten brukar vanligt folk kalla det.
Jag har spenderat mina nattetimmar med att titta på Californication och ritat av Chuck Bass. Det har vart ganska trevligt att sitta med mina tuschpennor och överdosa på blyerts. Eftersom jag precis lärt mig hur blåtanden funkar på min mobil så bara MÅSTE jag lägga upp lite smakprov:





Så nu mår jag lite bättre. Jag kan bara skita i allt och klottra resten av livet. Utforska fler färger än de 5 olika pennorna jag har. Sen tar jag mina pennor, min gråa livsutsikt och promenerar till Japan och bosätter mig där under ett körsbärsträd och flätar korgar för matpengar.

Nä, nu sitter jag här och drömmer mig bort i alldeles för bra fantasier... som om jag någonsin kommer kunna fläta korgar.

Är det slut med bloggandet för denna måndag?
Man vet verkligen aldrig. 

Haha... hittade mina gamla block från Australien. Denna sonnett skrev jag på några dagar när jag var speciellt arg på Judith Bevaredge (Maria, hette hon Judith, eller förvirrar jag mig?)

Performance anxiety

It should be shown not told, she shouts to them
A blackboard waits behind her bored with white
I listen to the sound the deaf condemn
Scared, yet intreagued by words eternal fight

Quickly, aloud, the shy read through their tale
words mean nothing when no truth is offered
And those whose face when reading don't look pale
have also failed since they haven't suffered

Do not fear, stories are built to be told
Try to listen, words are said to be heard
think not of how this story might unfold
this will keep your vision from being blurred

How many tales do we simply decline
while waiting for that unfound perfect line?