Carrigan

To do list (idag):
Handla Frukost
Promenera med Maria
Träffa min Bror och planera film
Spika upp allt jag hämtade ner från vinden igår.
Kanske klistra upp bitar från min gamla vägg på ett nytt ark... men det får vi se

Jag har precis vaknat. Som en törnrosa



Och mitt hår är väl ungefär precis så härligt som det ser ut.

Ser ni där i bakgrunden? Där står min nysnodda stålhäst, klädhäst, kläghångare. Jag är en samlare, just nu ha jag en gigantiskt brödhylla, en klädhäst och tre par bord i olika storlekar som jag snott från olika ställen runtom på söder (iofs är allt från samma gata, men av två olika företag). Så ett tips:
Bor ni på söder, ställ inte ut era favoritmöbler på gatan i några dagar för då kommer de vara mina nyaste finaste möbler istället.

Ok... vi har avklarat tips, to do list och en och annan bild.
Handla frulle nu?
LÖVÅNGER HERE I COME!

Måndag i siffror och utan kronologisk eller logisk ordning, typ:

2 avsnitt 23 s04 (de första avsnitten)
1 stor portion pastasallad
ännu 1 resa till Forum Nacka
3 singoalla kex och några hallonbåtar
Lite basse, lite Bruno
1 samtal över facebook om Jesus, fåglar och livskriser
skapat min första facebook-grupp (nej, ni får inte joina!!!)
och 1 till hallonbåt

Jag och Bruno klättrade upp till vinden idag, jag hade med mig min cyckellampa så att vi skulle se någonting Jag letade efter alla mina gamla foton, men hittade dem inte alls. Det är lite skrämmande, de är verkligen one of a kind. Men jag ska ta mig ann ett nytt försök i dagarna. Däremot så hittade jag min fula hall lampa, två Ekwe tavlor, en gammal tunnelbanedikt och mina snyggaste And1 dojjor.

Sen, när Bruno gått, gick jag igenom och rensade min iPod på låtar. Så nu är den bara till hälften full, men bara med fullkomligt godkända låtar.

To do list:
Spela gitarr mer!
Städa (I'm getting tired of staring at that one)
Rita manga
Sova...

Tror jag går direkt till den sista punkten.

Basse sover... mitt i eftermiddagen! och jag skriker, ropar, kramas, spelar usik på hög volym, hotar, spikar och dammsuger, men Basse sover likförbannat.

Inte ens som död
är du lik

Jag älskar random på iTunes ibland, när de lixom lyckas pricka in tre helt suveräna låtar på rad. Som nu
Små lätta moln - Pugh
Only you-Yazoo
Hope there's someone-Anthony and the johnssons

Me loves random

Jag tänker instämma med en annan blogg (http://lillafriheten.blogspot.com/) som säger att när man inte har så mycket att göra på dagarna är det extra stort att fakitskt göra något. Som idag, jag har åkt till rådhuset och lämnat filmer, tog mig kanske en timmas uppladdning för att utföra den handlingen. Och då hajjar ni ju kanske att nu, när jag ska åka heeeela vägen till Forum Nacka och byta jacka (det var inte meningen att rimma), blir det extra tungt då Basse absolut VÄGRAR arbeta med mig.

Nu vaknade han, endast för att börja jucka mot min axel medan jag skriver, samt att äta MITT godis.

Varför klagade jag över att hans sov nu igen?

1 avsnitt Americas next top model
1 avsnitt Ugly Betty
4 avsnitt Entourage
3 fullproppade tacotubs
1 par trasiga jeans
6 jobbsökningar
22 visiter på Perezhilton.com
och 10 minuter solljus
=
Min bakissöndag i början av den svenska november

Idag mår jag bättre än jag förtjänar. Och även fast Maria drog, Amanda sov och Basse också drog stannade jag på topp och lyckades skramla ihop en trevlig kväll trots mina halvmisära omständigheter. Jag satt på en och samma stol heeela kvällen, folket runt mig ändrades likt årstider, men jag var konstant.

Constantly in the darkness, where's that at? (Joni Mitchell never lies)

Ikväll är det midnattsloppet och min brorsa ska vinna hela skiten har jag tänkt. Och jag ska hejja och tjoa och vara på topp. Det kan behövas en del på topp at the moment. För oss alla om jag inte misstar mig.

Men annars: Tacokväll med kanske lite städning innan?



______

Carina vaknade upp och gjorde sömndrucket sin internetrunda, tittade bara bort ifrån skärmen för intag av gårdagens ciabatta och grönte. Carina lärde sig denna morgon* att minigan inte skrivit något nytt blogginlägg, att ingen vill henne något på facebook, att nobelpristagarna i fysik har med kvarkar att göra och ännu en pusselbit i vår vetenskapliga skapelseberättelse sitter på plats, miljöpartiet är utan frågetecken det vettigaste partiet och Pirates 4 ska göras och Johhny får tokmycket stålar för den. Visste ni för övrigt att 2008 har varit det elfte varmaste året på 129 år och att vart 4:e däggjur är utrotningshotat?

Carina drog sina vanliga slutsatser av nyheterna. En del små slutsatser som: "Jag måste skriva blogg mer, så jag kan få klaga på de som inte gör det" och "Jag vill vara fysiker". Men också funderade hon ännu mer på den stora, viktiga och riktiga slutsatsen:  Kapitalism kommer leda denna vår värld till sin alldeles för tidiga undergång.

trots att internetrunda, frulle och kommunistiska värderingar är rutiner Carina ägnar sig åt varje morgon, så var detta inte riktigt som alla andra mornar; denna morgon skulle saker fakitskt hända!


*Förövrigt, för framtida läsning, vill jag klargöra att "morgon" är mer år lunch-hållet för andra boende i landet Carina verkar i. Men lunch har, av någon anledning, alltid varit en passande morgon för vår huvudroll.

Så Harry Potter ska inte komma ut nu i november. De har bestämt sig för att skjuta upp den färdiga filmens premiär till JULI nästa jävla kuk år. Vilket i sin tur skjuter upp Harry Potter filmen efter det till året därpå osv.
Jävla bolag asså. Det är samma bolag som släppte nya batman filmen. Och eftersom de tjänat så mycket pengar på den detta år (typ rekord) så är det i stort onödigt för dem att släppa en garanterad kassasucce som Potter under samma år. Speciellt eftersom de nästa år i jämförelse med detta år kommer se ut som om de har tjänat lite pengar.

ÅHHHHH...Q!!!!! Sluta bara. Jag blir ju tokig. Det är så överstyr. Det är så pengacentralicerat att det känns smutsigt att ens njuta av en film. Och jag har sett batman, på bio. Jag har vart del i att bidra till denna jävla situation (ok, det var inte jag som betalade biljetten, men om jag inte hade gått hade ingen betalat för den biljetten) Potterfans uppmanar till bojkott av Warner Bros filmer och också, eftersom filmen är helt jävla klar, kommer alla försöka ladda ner den så fort den första läckan kommer ut. (Det är svårt för ett så stort bolag at hålla tätt i 11 jävla månader!!!) . Själv blir jag bara så otroligt jävla pissirriterad över denna pengahets. Och helt sjukt, går det bra för ett företag (som nu med batmanfilmen) går det dåligt för fansen? Hur fan är det logiskt?

Ok. jag har haft en pissvecka and clearly things aren't looking up. Gud, jag hajjar vinken. Jag har uttalat mig dumt om en plånbok innehållande 2000kr som jag sagt att jag bara skulle ta, istället för att lämna tillbaka till sin ägare. Jag är hemskt ledsen och tar verkligen tillbaka vartenda ord. Jag ska ändra mig nu när jag verkligen visats prov på din oändliga makt. Utan dig på min sida är jag en bitter jävel.

Med risk för att få religionshatare (i.e vanliga människor) efter mig måste jag ändå säga att jag tappade mitt kors 080808, på stureplan av alla ställen att tappa kors på. Sen dess har saker och ting gått utför. Och nu sitter jag här, bitter och förbannad på amerikanska filmbolag, på mig själv och på vädret och på ekonomin och kapitalismen och bostadsrättsföreningar och oinstallerade diskmaskiner och tunt hår och de döende sjöbottnarna och alla orättvisor och denna omöjlighet att bara få göra rätt för sig.

Så medan jag känner mig maktlös över Harry Potters öde, mitt eget öde och världens allt mörkare framtid, hade jag tänkt att laga mitt kors, laga mitt brustna hjärta och bli en bättre person. Men först måste någon där uppe ge mig en jävla break! ¨

Så.
Slut på argt meddelande.

Ses vi ikväll hos Frans? I´ll be the one dancing on the table

Som vanligt har jag svårt för att komponera hela blogginlägg. Det som följer är opublicerade småtankar utan någon som helst vettig innebörd:

----

Det var en gång en dag som började väldigt sent. Ungefär vid den tiden på dygnet vanligt folk kallar eftermiddag. Fröken Fräken stiger äntligen upp ur sin djupa vila. Hon tänker Godmorgon Världen! och världen tänker lite avundsjukt tillbaka att Morgon var för en handfull med timmar sedan.
Åh va stökigt.
Mums, Lövånger Kalaskaka.
sms från Bruno

Basse ringde precis, men han la på igen efter bara någon minut. Du är skittråkig att prata med just nu, sa han modigt och jag kunde inte annat än hålla med honom. Jaja, vi hörs väl senare, OK hej.
Livet som nybliven arbetslös är svårt. Mest för att man har så mycket tid på sina axlar som man sällan gör något vettigt av. Tiden spenderas med Bob Dylan. I 50-60 talets Amerika reser vi runt och är lite småmobbade, men jag har en helt säker känsla av att allt kommer lösa sig. Bobby kommer lyckas och jag kommer få höra alla de suveräna låtar han får göra. När jag motvilligt stänger igen biografin om hans liv är jag tillbaka på Söder, tillbaka till regnet och förlorad är säkerheten av att allt ordnar sig.

Hemma är man iallafall, hemma i och livet drar igång som vanligt igen. Tiden på luffen känns mer avlägset för varje dag (inte så konstigt kanske), men det ska bli sjukt kul att redigera alla filmerna så fort Frans har kommit förbi och kirrat min dator. YEY.

Min nya stilguru Ross Hancock i project Catwalk säsong 3:





vill vill vill vill vill ha den där koftan!


Såg precis nya Harry Potter teasern!!!!


And I close my eyes and tighten up my brain
For I once read a book in which the lovers were slain
For they knew not the words of the Free States' refrain
It said:
"I believe in the Power of Good
I Believe in the State of Love
I Will Fight For the Right to be Right
I Will Kill for the Good of the Fight for the Right to be Right"
- David Bowie

Snip snap snut
så var sagan slut

Så dagen har gått åt att trippa längs en smal linja av medvetslöshet och nysningar. Helt nerspöad av sjukdom tragglar jag mig igenom de sista dagarna i Sverige innan den stora resan.

----

Det skrev jag innan jag reste... lite mer an tva veckor sen. Nu sitter jag i Barcelona pa ett internetcafe som luktar svett. Det ar bara nagra futtiga dagar kvar pa denna resa, sen bar det hem till kvarngatan dar forhoppningsvis min frys ar avfrostad och en diskmaskin ar installerad. Ena dagen ar man i Barcelona och ska hejja pa Rysslan i Spanien-Ryssland matchen, nasta ar det vitvaror hemma pa kvarngatan som ar aktiviteten. Kanns sa avlagset just i skivandets stund.

Men jag saknar massor hemifran.
De sjalvklara:
MARIIIIAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
ANNNNAAAPANNNNNAAAA!!!!!
och resten =P

men ocksa:
Duschar
Imac
Foxy och Hera
Svensk sommar
Sojakorv och avokadosallad
Ett hygien !!!
Alla mina skor som jag var tvungen att lamna hemma =(
osv...

Jahapp. Jag har ingen direkt koncentration for att skriva detta blogginlagg. Men jag ville ada bara gora ett liten avtryck har innan jag kommer hem. Snart ses vi igen och det ar sommar i Sverige och jag ar saaaa laddad. Puss pa er alla, lite extra pa Anna och Maria forstas.

Och jaaaavlar vilket fet match det kommer vara ikvall!

Ibland går det flera dagar innan jag kan börja skriva sms igen. Det byggs upp sakta, en slags rädsla för att ens ta upp luren. Tanken av att låsa upp knapplåset, ännu en miljonte gång, får mig att överanaysera vad jag ska skriva. Prestationen slår in inom ögonblick.

Men helt ärligt, borde man inte kunna skriva ett jävla sms i denna värld utan att återigen vara förföljd av PRESTATIONEN?

Nåväl. gårdagens viktigaste del spenderades som katter på ett hett plåttak. Även där metaforiska katter, vi var katter. Och plåttaket var hett för att vi var heta. Och överalt man såg, såg man andra tak som folk inte satt på.
Jag vill också hänga på tak på jobbet. Eller asså, inte hänga på ett tak, utan sitta säkert och lite nervöst längst ifrån kanten av taket. Men endå.

Jag tror det var den höga höjden som steg mig till huvudet. Jag gled hem tidigt, somnade som en stock och vaknade igen kl 04.30 som den piggaste i världen. Diskade disken som inte diskats på säket 4 veckor. Eller mer. Det är några glas kvar, de får Basse ta. Sen städade jag metaforiskt låtarna på min dator. Gick och la mig igen kl 9.

Och vaknade igen nu. Eller ja, för någon timme sedan. Det är kokhett ute, Basse är nowhere to be found, jag är aningen bakis och Taco-sugen, en pool skulle sitta fint idag och kanske sista avsnittet av sopranos? Eller njae, det kanske inte ska ses en lördag.

Hunk of the week: James McAvoy
artist of the week: Joni Mitchell
Veckans diet: Lövånger Kalaskaka och grön te

Jag saknar min katt. PoxiLoxiRoxySoxiFFFFoxy.
Nä... nu står allt still. SHOOOO

(början av april)

Jag vet verkligen inte.
Allt snurrar, det är ju fysikens vanligaste mönster, och det märks för fan: sällan känner man att man har så mycket koll som när man surrar själv.

April månad. Våren är snart här och en ny knallrosa jacka har införskaffats.

Men ändå lixom. Jag har svårt att styra upp saker. Ingenting riktigt går framåt, jag bara trampar vatten... och bara nästan. Jag vill träna, bli assnygg och hångla med Syl i Sopranos som om det vore självklart. Det är nog det jag alltid velat. Varför mina mål inte är högre är svårt att veta. Men som Bob Dylan säger, vi har alla olika betydelser för mål och människor och allt möjligt. Vem har hittat på att vi ska ha mål? Vi är fan djur. Om man frågar min underbara katt Foxy vad hon har för mål skulle hon inte hajja vad du snackar om. Detta samhälle är så baserat på produktivitet. Det är det enda sättet för oss att se skilnad på varandra. Annars ser vi alla likadana ut.

--------

En kvart innan basse vaknar och vi ska tvätta.

Einsteins teorier är inte fullständiga.  Vid universums första stunder kollapsar de. Då när hela universum fick plats på en punkt, en singularitet.
Allt som är universum kan spåras tillbaka till den punkten. Du, jag och orions bälte och självaste tiden som styr över oss satt en gång ihop i en ofattbart liten prick.
universums frö.

Och här sitter vi och planerar fightingscener i Huddinge.

4 minuter kvar. Nytt avsnitt av Scrubs idag.

Om det är som Schrödingers katt (eller hur det nu stavas), att partikelfysik inte bestämmer hur den gör förrän någon ser efter får jag en känsla ibland som är så stark att allt annat försvinner. Och det är att universum själv födde upp intelligent liv för att faktiskt se. För att gå till roten av kaoset som uppgör universum.

Att ljuset är högsta hastighet i universum är alldeles för sammanträffande Ljuset gör så att vi kan se, så att vi kan få en uppfattning om fysiken vi lever i. Ljuset är information. Informationen ska vi ta upp,  analysera och tillslut förstå. Kan vi inte vara uppfödda för att komma till botten med de stora frågorna? Är det därför evolutionen såg att det var nödvändigt att skapa oss.

Nu har klockan redan ringt, men han vägrar vakna. Tvätten väntar smutsigt i de ikea-kassar den blev sorterad in i. Jag borde köpa fejk-blod och kostym till mr Weasel. Men jag har svårt att komma till skott.

Visste ni att det i vakum hela tiden uppstår partiklar? Fast det uppstår allid en plus och en minus, så nästan i samma stund som de skapas förintas de utav varandra. Det finns inte ett ingenting.
Och när dessa skapande av plus och minus försigår nära ett svart hål sugs minuspartiklarna in, men pluspartiklarna har precis tillräckligt med kraft för att inte bli indragen. Två saker händer, det svarta hålet förminskas pga minuspartiklarna, och universum från tillskott på pluspartiklar. Och detta händer ur ingenting.

Och allt expanderar. Överallt, helatiden. Och tillslut kommer hela universum att spricka, som en ballong som blåst sig allför stor. Det intressanta med att universum kommer spricka är att det inte bara är materian som spricker, utan sjävla tiden spricker likförbannat den med. Att universum spricker kommer alltså, kan man säga, aldrig hända då det händer utanför tiden.

Nä, nu ska jag hoppa på basse lite, att lata sig såhär när klockan tickar känns oförlåtligt.
Jag vill ha lost
Och en astronomiutbildning
och en kram =)

Hej allihopa!
Carrigan här. Carrrrrrrrrrigan som Pelle säger. och då menar jag verkligen Pelle som går i min klass, och inte någon ironisk "pelle" från matteböckerna.
Nedanför denna mening ska jag berätta för er om min dag. Häng me vetja!

Jag vaknade klockan nio av intrott till naruto som skrek sig ur min yrvakna mobil. Displayen lös upp och jag såg lite grumligt att klockan bara var nio. Jag stängde av alarmet och lät min mobil få slumra vidare. Jag gjorde detsamma.
En timme senare vaknar mobilen igen, denna gång var Harry Potter den skyldige. Nedriga potter tänkte mobilen. Jag tänkte detsamma då jag såg att det var jobbet. Jag stängde av ljudet och lät mobilen återgå till sitt.
Otaliga timmar senare väller jag långsamt ut mig ur sängen.
Kissa.
Sportplus knäcke, keso, lite mer än lagom med örtsalt, tre gurkskivor skurna med osthyveln (absolut nödvändigt) och peppar.
Ett och ett halft glas nyponsoppa.
Mums säger Carrigan

PÅ med byxor, av med byxor, på med andra byxor, av med andra byxor, på med andra igen. Ok? Ok!

Ok?

..ok...

- Oj, nemen gud, Livet! brister jag plötsligt ut under morgonens andra internet-runda (expressen, facebook, minigan, sommar08, tvguide och ibland hotmail och jobbmail (denna morgon var en sådan morgon))
Allt som gömmer sig utanför mina lyhörda väggar här på höjden hälsar mig godmorgon med en tyngd över axlarna.
-Jag tänkte väl att jag inte kunde sitta här och göra ingenting resten av dagen, tänkte jag segt.
Tänktänktänk.
Jag la min Kunai lätt till hands i min väska. Tre minuter senare fryser jag påväg till tunnelbanan med öronen fulla av leonard cohen.
(Sminkningen uteblev, tvagning likaså. Men jag gillar trash-looken, har alltid gjort.)

Mellan First we take Manhattan... och then we take Berlin funderade jag kort:
Hur får jag lättast tag på Ninjasvärdet?

Jag ringde frun i huset och våra scheman passade inte riktigt denna dag, men om 24 timmar skulle vi prova igen. Svärdet var vasst sa hon.

At work I put on my business face (same as the pissed-off face). Jag skickar säkert tusen böcker manga, jag staplar dem i svajande staplar runt omkring mig. Mitt spaggetti-formade kontor (långt och smalt) kändes som taget ur en arbetsmiljö ur en Tim Burton film. Kartonger märkta TOKYO STOP trängde sig upp till taket, skrivaren drar igång med en himlans suck och så dessa svajande staplar.

Sekunden jag slängde den svarta sopsäcken full med mangapaket över ryggen var jag Jultomten. Jag tjoade hej då till mina trötta kollegor och begav mig ut i snön. Snön som bara helt plötsligt bestämt sig för att återvända...

780kr frakt.

Min nästa fundering blev självfallet var man får tag på dessa rökbomber? Eller patroner var det kanske?
Och det är sant, svärdet är faktiskt vasst, hur ska vi göra detta på ett riskfritt sätt?
Vi använder träsvärdet för de farliga scenerna. Det kan funka.
Och kanske vi kan elda blött granris för att få röken, istället för rökbomberna ("Hörru, det är fakitskt olagligt med rökbomber nuförtiden.")
Leonard sjöng medhållande.
"Carrigan..." menade han bakom det han fakitskt sa "... det finns fortfarande något att upptäcka, saker du inte vet. Använd granriset, och träsvärdet för de farliga scenerna"
Jag höll med.

När jag, efter mötet med chefer och mindre chefer, lyckats ta mig till Huddinges outforskade delar köpte jag impregnering till de vackraste skorna ni någonsin sett.
Men det var inte allt jag gjorde i Huddinges Outforskade Delar. Jag åt middag med en klasskamrat och hennes english sambo. Han satt redan i ninjadräkten som hon sytt en dag innan.
Här gör vi en pull-focus från trädet till huvet.
Tårar i slutet?
Just act natural!
I was thinking a nude scene
hahahaha!


That is a wrap people!

Filmningen gick bra. Ljuset sög och ljudet sög. Men vi vet vad vi ska göra till nästa gång. Imorgon ska jag hämta svärd, hinna med lite jobb (hoppas jag) låna om kamera ljus och ljud i skolan och sen in till Huddinges Outforskade Delar. Men jag ska tänka lite på Er också.

Carrigan trött för klockan är mycket.
Hur har er dag varit?

En förändring.

De STORA känslorna.
Alltid de STORA.
Som avslutas med en oförmåga att göra sig förstådd.

Vem är gadden till min Erik? 

Och så finns det förvånansvärt få åsikter som inte går att propagera för. Jag sa en gång för länge sen att det var detta med Förståelse som behövdes. Och jag lever efter det, och jag förstår att säga att man lever efter det kan upplevas som ego, eller pretto, eller ett övergött storhetsvansinne, men detta är min blogg och ingen annans, så om inte jag skriver det jag känner här, vem kommer då göra det?
Berätta din historia för mig, hela den snuskiga sanningen. Jag nickar, förstår och säger m, ja precis, shit på de exakt rätta ställen.
Jag tar det med mig, förståelsen, och tillslut finns det bara likgiltighet kvar. Jag förstår att du blir ledsen när hon gör så, men jag förstår också att hon gör så. Anarki i huvudet.

De STORA känslorna smyger upp bakom mig genom de mindre känslornas stigar. Antingen är allt banalt eller sjukt viktigt. Den frågan är kanske stöst ändå.

Och musiken, vad fan vill den människan? Varför blir man helt meddragen, neddragen och upponer utav lite noter tillsammans med text? Och artisterna. All denna svartsjuka till dessa underbara musiker som ligger och skräpar precis överallt. Kan jag inte vara dem måste jag ju vara med dem.

Skolan borde bara fokusera på att uttrycka sig själv. Pränta in kreativitet på hög nivå, under lång tid och med drastiska metoder. Det är räddningen ur denna individualisiska revolution som jag med öppna armar tar emot men innerst inne är livrädd för.

Ibland har jag svårt att tro att jag bara är jag. Att jag inte är alla i världen, ibland räcker det att se film för att känna att man upplever liv som man aldrig levt (iallafall inte vad jag vet i skrivandets stund). Inatt har jag varit Bob Dylan, det är en komplicerad känsla. Bra komplicerad. Men jag har också varit heath Ledger i sitt sista levnadsår. Bara den grejjen.

Det kanske är därför jag vill göra film.
Vill jag göra film?
Jag kan se poänger hur det än blir.

Och vips är vi tillbaka till min STORA känsla.

Jag tror jag har nått stort på g någonstans, kan jag bara släppa på all min dödvikt.

Det är stökigt i min etta. Min gitarr ligger och vilar i soffan, laddar inför sitt nästa träningspass. TVn är släkt efter en veckas konstant Konståkning. 5 mariestad tränger sig framför spegeln, utgångsdatum för en månad sen. Min stjärna i sovrumstaket har vält och är nu ett UFO. iMacen härmar Arcade Fire på pricken och påskägget mamma smög in här medan jag var ute ligger halvuppätet på mitt trasiga soffbord.
Betyder detta ingenting?

Vi ska bara ta reda på vad vi vill bli och försöka bli det. Det verkar vara allt.
Hur hinner man ens börja fundera över vad man ska bli när det finns oändligt med stjärnor på himlen?

Jag skulle köpa en gitarr, men det bli på lördag. Basse vill att den ska vara vit, men vem vill ha en vit gitarr?

I´m looking for a piano
a piano?
yes, a piano
any old pia-
no! the one that makes you dance!


Fast med en gitarr.
I´m looking for a guitar
any ord giut
ARRRRe you crasy, I want the one that makes me rock!

Jättedåligt.

Så en sak jag inser att jag hatar är detta med döden. haha, inte som fenomen i sig, men som den där grejjen som händer man man blir ledsen för att Heath Ledger är död och folk tittar ner på en och säger att det dör folk varje sekund. DET hatar jag. Som om inte de andra folket som dör varje sekund har folk som blir ledsna? Jag har alltid svårt för att acceptera att någon jag sett röra på sig och prata nu inte rör på sig eller pratar längre. Inte någonsin.


Jag blir alltid ledsen, jag typ började gråta mitt i klassrummet när de sa att Anna Lindh dött. Och lixom vem fan var hon? Men hon hade ett utseende som jag sett och då blir det svårt att se henne som död. Är det någon som hajjar?

Men detta är bara i väntan på basse som ska bli klar. Klarklarklar. Han är klar nu. Och då är jag också klar.
Hej svej,
Och amanda.... Vart fan är du någonstans?

Så julen är här igen, trots att jag varje år skriver till tomten att jag önskar att bara för en gång skull få slippa. Men tomten är död och mina önskningar är alltid sist på hans icke-existerande lista.

Julen är det stora illamåendets högtid blandat med en total meltdown av roligheter. TV programmen drar sig tillbaka och byts ut av julfilmer från 90-talet med Tim the Toolman Tailor i huvudrollen. Vännerna stannar hemma och tar det lugnt med familjen. Affärerna stänger, snön dämpar ljudvågorna och lämnar oss, mig,  instängda i tystaden. Julgodiset smakar bara socker och smör, saffran är skitäckligt och lämnar alla hus luktandes av  värme som sakta kväver en ensam sommarhöstvår-flicka.
Den där klumpen i magen av uttråkan blandat med panik är min enda konstant. Den där klumpen som föddes ur vissa söndagar när man var liten, då man inte skulle till skolan, inte hade några andra planer och man bara visste, från sekunden man vaknade att man skulle ha en långtråkig dag.

mamma jag är uttråkad
Du kan städa rummet
klamp klaml klamp iväg till sovrummet igen.

Alla laddar, alla har en plan. Jag äter mina sojakorvar framför en nyköpt anime box och bara önskar att folk är redo  imorgon.

Detta år har jag försökt hålla mig positiv. Jag har lärt mig att det finns folk som liknar mig som faktiskt, helt ärligt, älskar julen. Jag har försökt hitta det sättet att tänka, men det är som att gå på lina under en storm över ett stort svart gap. 
Det verkar som att jag inte kan vara du trots allt

Jag är Grinshen. Den som hatar glädjedagar, förstör för andra och är grön i ansiktet. Jag är Grinshen som aldrig haft en chockladkalender, som finner glädjen i ölen på julafton och som får ångest av julgranar. Jag är Grinshen som är så anti julfilmer att jag inte ens sett Grinshen!


Men det finns några ljusare sockerkorn i skräpbakelsen som utgör Julafton. Pepparkakor med Glacyr. Minnen av Basse och Rabarber. Sojakorv med potatis och keso. Och allt som glittrar.
 
---


'Where're you going Cowboy?'
  'Nowhere special'
'I always wanted to go there'


Detta lyckorus av höst och sensommar som nu känns ruttet. Kroppen min mår illa, men själen min vill ha mer och mer. Men själen vill ha så mycket, så mycket som aldrig kommer bli och jag måste hindra dessa cravings. Alltid vill jag och samtidigt inte. Inget känns värt priset som betalas.

Jag vill sitta på ålderdomshemmet och prata om då grabbarna levde och prostataproblemen de led av. Hosta länge när vi skrattar rått åt fräckheter vi levt igenom i livet. Dricka wiskey och kanske börja röka. Vara 85 och bara slacka. Kan vi fixa det? Kan vi bygga upp något tillräckligt stort för att orka hålla upp 60 år till? KAnske då kan vi äntligen våga säga allt det där andra.

Och jag håller med om orden. Dessa skitsaker som förstör och säger fel och itne riktigt kan placera. De får blogginlägg att låta depressiva när man egentligen bara vill fundera ett tag. Och dessa hemligehter, skit man håller inne och de viktiga dialogerna i berusat stadie som senare viftas bort med ett "jävlar va full jag var igår".

Revolutionen skjuts ständigt upp pga svårigheterna av att vara så magisk man faktiskt är.

Så God Jul, skål och må Ferdinand äntligen sluta visas!

Det är en dag kvar tills mitt pass går ut. Och inte bara går ut på en promenad med mitt legg, utan faktiskt går ut för att aldrig mer återvända (iofs precis som mitt legg eftersom det också gått ut (för att aldrig återvända)). En dag i  frihet. Sedan är det inge mer systemet.

Jag har otroligt svårt att komma till skott med att skaffa nytt pass.
Passa på att skaffa pass


Idag provkörde jag mina nya ögonbryn. Tummen upp är betyget, kände mig ball och skön hela dan. Dessa ögonbryn kan jag nog trivas bra i.  


Gemini: Sometimes tasks seem harder than they really are when you procrastinate. Do something you've been putting off.

Detta är så sjukt.



------

Hittade detta blogginlägg glömt bland utkasten. Idag ska jag till landet med min förkylning och tentaplugg i högsta hugg. Men först ska jag rosta formfranska i ugnen och dricka några klunkar te ur en bautastor kopp.

Det har snöat inatt. Jag vet minst en person som säkert är överlycklig över det. Jag är kanske också lite lycklig över snön, eller jag är lycklig och snön är här. Med en tyst acceptans ser jag hur vår del av jordklotet vrider sig bort från solen. Den kommer tillbaka, men vi behöver alla lite förändring ibland.

Men jag är redo för vinten i år. Laddad till max. Låt oss åka snowracer i tanto om kvällarna, sätta en trippel salchov och skridskoa runt i våra finaste pajlettdräckter om eftermiddagarna och sen spela badminton när vi fryser. Jag är upplagd för en livlig vinter.
Men först landet.

Hur var det nu med allt?
Jo just. Jag sitter på jobbet, instängd som en liten kanariefågel som bara önskar att hon kunde få flyga iväg hem och titta på serier. Jag måste vara här till nio bara för att låsa dörren efter vår nya medarbetare som ringer runt och får folk att köpa bröd. Ingen Yoga, inga tacos, inget långt varmt bad, ingen lycka bara jobb.

Nä. Så brukar jag låta. Men allt känns rätt lugnt nu när jag bekvämt satt mig i chefens stol och intagit hans skrivbord och iklädd viktiga minen sitter och skriver en helt meninslös blogg. Folk som går förbi måste tro att jag är något. ÄR något. "Någon" kanske är bättre. hej, här sitter jag och äger ett företag mitt i stan och hajja att jag inte ser ut som alla andra tråkiga kostymnissar, utan ser sjukt cool ut och har världen under mina fötter.

Fot fötter
rot rötter
bot böööter.

Men det sura är yogan förstås. Och att jag kanske måste vara kvar till nio på jobbet i två veckors tid.
Men men, such is life.

Så jag läste ut Dirk Gently boken idag. Jag läste sista sidan promenerandes på götgatan och när jag stängde boken tittade jag på allt folk som var med mig när jag avslutade min bok. Några gick och pratade, andra cyklade förbi och jag Jag läste ut min bok mitt på götgatan, mitt i vilken dag som helst.

Jag var på café med min bror Dan Delicious häromdagen.
"Oj, Carina. En latte?"
*Varm chocklad"
"haha, tänkte väl"

Det var fint. Han var i området och hade en timme att döda mellan möten. haha, jag blir så ställd av hans liv ibland. "Hej Dan Delicious, Carina här. Jag har typ 5-7 år att döda, lust att mötas upp?"

Mitt horoskop på facebook är ett stort frågetecken för mig just nu. Det är som om att den läser hela mitt sinne och säger precis vad jag behöver höra. Det har hållit på rätt länge nu, iallafall tre veckor, och i början såg jag det bara som ett sammanträffande. Men på senaste tiden börjar det bli ruggigt.
Och så sitter jag på bussen påväg till jobbet imorse och läser The long dark Teatime of the Soul. Jag kommer till ett stycke som handlar om just horoskop. Dirk Gently (huvudrollen) sitter på ett café och letar i  tidningen efter ledtrådar till ett fall han håller på att utreda. När han kommer till sitt horoskop står det
"virtually everything you decide today will be wrong"
 Jag skrattade högt i bussen som så ofta tidigare när jag läser Dugglas Adams böcker. Det visar sig iallafall att Dirk Gentlys bekant är personen som skriver horoskopen så han skriver alltid sånna saker på Dirks stjärntecken. Brilliant! Hur otroligt rolig får man vara?

nåväl, i jämförelse med den historian är min inte lika cool. basically ville jag bara säga att det har haft rätt och sagt en massa sanningar om mig. Ba fruitts!

En gammal gumma och hennes gamla gummkompis gick förbi sura mig häromregnigadagen, de sa 'du som är ung, ta denna' och lämnade över ett flygblad. Allt lidande är snart förbi stod det i en snirklig font på lappen. Själva lappen i sig var förstås någon kristen informationstext, men jag kom aldrig så långt. Jag bara såg texten Allt lidande är snart förbi och skrattade. Den dagen slutades med att se Manu Chao live. Det är så coolt hur vissa dagar känns som regisserade, man kan lixom inte planera dem bättre. Lappen sitter nu upptejpad på min ytterdörr, den var så härligt banal att jag itne tordes slänga den.

Min manganacka är ute på seriösa villovägar. Har inte hittat den på över en vecka. Hör av er om ni ser eller hör något ifrån den.

Äsh, bang på detta. Imorgon är jag heeelt ledig från musikvideoinspelandet och får äntligen jobba ikapp lite. Fast jävlar vad musikvideon kommer rocka. Jag säger bara Stop Motion ölburkar som gör pyramiden blandat med alfapet.

Nä... detta sög verkligen. Är för jobb/pluggig för att ha något av substans att säga.

"One good thing about music
is when it hits, you feel ok."
 Bob Marley